Ave Veritas!

Gahhhhhh!!!!

2012-02-02T00:56:00.000+01:00

Idag tänker jag vara en gnällig jävla fitta, har du problem med det så sluta läs.

Jag är förkyld IGEN!
Jag har hur mycket som helst att göra, jag har inte tid att vara sjuk!
Det är inte direkt lätt att få tid att göra allt när Vilda vill ha uppmärksamhet hela tiden.
Å när hon sover, borde jag sova. Som nu...

Det är prylar precis överallt här hemma och jag hittar inget!
Vilket gör mig jävligt irriterad.
Jag är inte pedantisk men jag avskyr när det är för rörigt.

Sen är jag så jäkla trött på mina svarta möbler.
Jag vill bara slänga ut allt och köpa annat.
Där dammet inte syns!
Man kan damma och sen efter en timme så ser det dammigt ut igen.
Det är ju inte så att dammning är mitt stora intresse direkt.
Men möbler är ju inte gratis, iaf inte dom jag vill ha.

Sen alla prylar man egentligen inte vill ha men inte har ork att sälja.
Jag orkar inte ens lägga ner energi på att köra skiten till Vinden, än mindre till tippen.

Sen måste jag rensa i garderoben dessutom.
Jag har tre garderober knökade med kläder men jag har inget att ha på mig...
Helt ärligt, jag vill inte ha plaggen men jag kan bara inte göra mig av med det.
Det var banne mig tufft att rensa bland skorna, väskorna och jackorna.
I det avseendet är jag nog väldigt typiskt tjejig.

Åhhhh, kom precis på att jag har två maskiner tvätt att hänga upp med innan sängdags.
Fans helvetes jävla skit!
Så där, nu är dagens tourette-anfall avklarat.
Natti!

En bra helg!

2012-01-31T01:26:00.000+01:00

I helgen var det dags för lite kreativitet.

Först så färgades håret brunrött.

Sen syddes pillisnuttar till Vilda och så gjordes det några nya napphållare.

Den ena pillisnutten skulle ha banden i lite olika längd.

Lite skevt blev det, men vem vill vara perfekt?

Dessutom så har jag fått rensat och packat massor.

Tack Anki för all hjälp!

Sen hade vi en härlig tjejkväll i söndags med tacos och jordgubbspaj.

Så det har varit en riktigt bra helg.

Lite fotobevis:

Fucking fantastic!

2012-01-28T23:19:00.000+01:00

Två veckor kvar.
Det ska bli så skönt när flytten är gjord.
Synd att vi bara flyttar 40 meter, 40 mil hade känts för nära.

En annan dag..

2012-01-28T01:47:00.000+01:00

Idag var en annan dag.

En riktigt produktiv dag dessutom.

Först skulle vi gå en sväng på stan med en kär vän.

Möter upp henne och hon överraskar mig med en klipptid hos frisören.

Så behövligt!

Tack!

Sen blev det mumslunch på Grillspettet och ett stopp på Hemmakväll innan vi gick hem.

Å så har jag bestämt mig för att fixa hårfärgen så jag la i en färg som jag trodde hade röda pigment i sig.

Men icke... Så jag blev grågrön i hela huvudet.

Tur det finns mössor och Ica i närheten. ^^

I med en kopparröd hårfärg så nu är jag rödhårig.

Tills i morgon, då ska vi ljusa upp det med en ljusare hårfärg, inte blondering.

Kommer antagligen bli morotsorange första gången och sen förhoppningsvis ganska normalt svenssonblond.

Dessutom har jag fått rensat alla överskåp i garderoberna och packat 7 kartonger.

Nu är det mest bara kläder, tyger och sånt kvar i garderoberna.

Sen har vi köket och Vildingens rum. Pust..

Men nu är det mesta i alla fall rensat och resten ska nästan bara rakt ner i kartonger.

Om två veckor och några timmar så flyttar vi.

Helt jävla underbart!

Jag har tänkt om lite, jag ska nog ha vitt i vardagsrummet och en mörk fondvägg istället för mörkrött som nu.

Så kan jag ha det mörkröda som accentfärg = lätt att byta ut om jag vill ha någon annan färg.

Å den lilla underbaringen ligger och sussar sött efter en dag fylld av lek och stoj.

Att se henne le och sträcka sina små armar mot mig är det bästa jag vet.

Hon är kärlek!

Spegel, spegel på väggen där..

2012-01-27T01:11:00.000+01:00

Det känns som om jag håller på att bli begravd i en lavin.

En lavin av prylar, flyttkartonger, tankar och folks falskhet.

Jag känner mig inträngd och fångad.

Å jag kan inte göra något åt det.

Vad jag än gör så blir det fel.

Jag känner mig som Alice i Underlandet.

Jag bara växer och växer tills väggarna tränger sig på.

Sen blir jag liten, liten.

Liten och obetydlig.

Någon som inte är viktig.

Det är så skönt att bara vara ute och gå.

Glömma alla måsten för ett litet tag.

Slippa se, slippa höra.

Bara njuta av naturen och se Vilda ligga gott inbäddad och sova i vagnen.

Det ser så fridfullt ut.

Jag får sån lust att krypa ner bredvid henne i åkpåsen.

Som nu när hon har somnat här i soffan jämte mig.

Jag vill bara mysa ihop mig tätt intill.

Lyssna på hennes andetag och bara titta på henne.

Min allra underbaraste lilla fin.

Nä, sängen ropar visst på oss.

Och i morgon är en annan dag, var det nån som sa.

Ett litet steg för Vilda, ett stort steg för mamma..

2012-01-24T21:27:00.000+01:00

Idag tog Vilda sina första steg i lära-gå-stolen.

Hon har inte riktigt nått ner så hon fått ordentligt tag med foten innan men nu så fungerade det.

Allt händer så jäkla snabbt.

Hon håller på att börja lära sig krypa och håller på att rulla runt överallt.

Hon stannar då inte där man sätter henne längre.

Sen kan hon sitta länge utan stöd nu.

Jag har fortfarande kuddar runt för ibland så tappar hon balansen.

Idag har verkligen hänt massor.

Förutom att hon har tagit de första stegen i stolen, så har hon lärt sig att

riva papper och att det är jättekul att banka med saker på andra saker så det låter.

Helt otroligt att min lilla fin har blivit så stor. <3

Vem litar du på?

2012-01-22T19:38:00.001+01:00

Sitter och lyssnar på musik och ramlade in på låten här nedanför.

Vilket fick mig att fundera över varför folk verkar tro att andra är tankeläsare.

Det du inte säger till någon, det vet de inte.

Det är inte så självklart att folk bara ska förstå utan att man säger det rakt ut.

Det spelar ingen roll vad du säger till andra.

De kan vrida och vända på det så det blir till något helt annat.

Oftast till sin egen fördel..

Samma som det du får höra om andra, fråga dom det sägs om istället för att tro på vad sk vänner säger.

En liten hemlighet

2012-01-18T01:45:00.000+01:00

Jag ska avslöja något som de flesta av er inte vet om mig.
Jag har en otrolig dödsfobi.
Oftast är den undantryckt men ibland kommer den upp till ytan.
Det är inte så att den ständigt finns där utan mer att den sticker fram sitt huvud när det har hänt nått.

Jag har hört, tänkt och försökt resonera så som alla andra säger.
Vi ska alla dö, det går inte att undvika..
När du är död så bryr du dig ändå inte..
Osv, osv, osv, osv..
Det är sant alltihop men det hjälper mig ändå inte.
En fobi är ofta ologisk så då hjälper inte logik.
Inte på mig i alla fall.

Nu för tiden så är det inte så mycket att jag ska dö som skrämmer mig för min egen skull.
Det är mer att om jag dör, hur går det då för Vilda?
Hur kan jag sörja för att hon får det bäst om nått händer?

Jag funderar om den här rädslan för döden är det som gör mig så otålmodig?
Jag menar, folk säger att man har hela livet på sig.
Fast hur långt är livet då?
Man kan bli överkörd av ett rattfyllo i morgon, ett blodkärl kan brista eller vad som helst.
Självklart kan man inte låta sånt styra en så man inte vågar göra nått.
Min poäng är mer att man ska ta tillvara på varje dag.
Njuta av varje dag och göra saker idag istället för i morgon.
För i morgon kanske aldrig kommer.

Var inte med någon som inte gör dig lycklig.
Lägg inte ner energi på folk som skadar dig.
Ansträng dig för sånt som är viktigt.
Be om förlåtelse om du gjort något dumt.
Förlåt de som gjort något mot dig.
Våga det du vill.
Satsa mot stjärnorna!

Jag vill inte ångra mig om något när jag ligger i en säng på ett äldreboende.
Jag vill minnas att jag försökte, att jag vågade och att jag satsade.
Sen kan man inte alltid vinna men satsar man inte så kommer man aldrig någonsin att vinna.

Men jag är rädd att jag kommer minnas allt jag aldrig gjorde, allt jag aldrig vågade.
Alla gånger jag sket i något för att det var svårt.
Alla gånger jag inte trodde på mig själv, att jag ska fixa det.
Alla gånger jag inte försökte, för att jag var rädd för att misslyckas, bli sårad osv.

Och ändå så är det så svårt att ta steget fullt ut.

6 månader av kärlek!

2012-01-17T00:01:00.000+01:00

Idag blir min allra underbaraste redan 6 månader gammal.

Så rädd som jag var tiden efter jag fick reda på att jag var gravid har jag aldrig varit innan.

Totalt skräckslagen.

När det gick över?

Jag tror inte det har gjort det än..

Min allra största kärlek!

Pust..

2012-01-15T02:12:00.000+01:00

Urk, jag är proppmätt och dödstrött.

Idag har det varit kalas och sen myskväll med fint sällskap, pizza, godis och film.

Så nu ser jag fan nästan gravid ut igen efter allt jag ätit.

Egentligen var det party planerat men Vilda är febrig och jättekinkig så vi stannade här hemma istället.

Min lilla snutta, så ont det gör i hjärtan när inget man gör tröstar mer än för stunden.

Hon vill vara nära, nära hela tiden och det är klart att hon får.

Alvedonen fungerar bra ett par timmar åt gången i alla fall som tur är.

Blörk, jag borde sova när liten gör det men sitter och lyssnar på musik och njuter av lugnet.

Musik.. Hur skulle man kunna leva utan musik?

Lite som vänner, hur skulle man leva utan vänner?

Sen finns det vänner man nog skulle klara sig bäst utan.

Nä, nu ska jag göra nakenfisen i sovrummet sällskap.

Förhoppningsvis kommer John Blund till mig med om en stund.

Sov gott!

You and me..

2012-01-12T00:48:00.000+01:00

You are my light in the dark

You are the beating in my heart
You are the air I breath

I know that you and me

We were always meant to be

En skön dag

2012-01-10T19:47:00.000+01:00

Idag har vi haft en sån där slapp dag jag och Vilda.

Jag har gått omkring hela dagen i myskläder och Vilda har haft pyjamas på sig.

Jag behöver sådana här dagar ibland när man inte gör nått speciellt.

Bara få vara, slappa och ta dagen som den kommer.

Fick hemleverans av 24 bananlådor av en god vän och nu är hela vardagsrummet invaderat av kartonger.

Hade jag haft råd hade jag hyrt flyttgubbar och städare för packning,

flyttning och städning för att sen åka utomlands i två veckor.

Men icke sa nicke..

Dessutom har Vilda börjat få in benen under rumpan när hon ligger på mage så snart kryper hon väl.

För min del får hon gärna låta bli med det innan vi har flyttat klart.

Men där lär jag väl få tji kanske för inte är det ofta hon ligger kvar där man lägger henne.

Det ålas och rullas hej vilt.

Hon utvecklas så ruskigt fort och ja, jag fattar varför man

säger att det är när man har barn man märker hur fort tiden går.

Om en vecka är Vilda redan 6 månader och ärligt, vad tog de här månaderna vägen?!

Å eftersom hon redan är ett halvår äldre, så är ju jag det med...

Stopp, vänta, pausa, jag hinner inte med!

Så här fint har vi det hemma just nu, synd att de inte är färdigpackade..

Och här är sötaste sötisen i slapparstil.

Det är en förbannat läskig blixt så det är bäst att blunda även om man skrattar.

Min alla underbaraste fining!

I min lilla, lilla värld av fantasi..

2012-01-07T01:06:00.000+01:00

Sitter och lyssnar på gammal musik och ramlar in på Haddaways What is love.
Vilket fick mig att fundera lite.
Vad är kärlek?
Hur beter man sig mot någon man älskar?

I min lilla fantasivärld så bryr man sig om den man älskar.
Man vill finnas där, krama om, trösta och tillbringa tid ihop.
I alla fall vill jag det.

När jag är i ett förhållande så vill jag vara en av killens närmsta vänner, hans älskarinna,
hans terapeut, hans patient, någon han kan lita på i ur och skur och jag vill att han ska vara samma för mig.

Jag vill att han ska anstränga sig och ta en omväg hit i två minuter bara för att ge mig en puss.
Jag vill att han ska hänga med på saker jag tycker är kul även om han tycker det är skittråkigt och tvärtom.

Jag vill få små söta sms, dirty-sms, längtans-sms, hjärt-sms.
Jag vill få god-morgon-sms och god-natt-sms.
Jag vill få det-är-skittråkigt-här-på-festen-och-jag-saknar-dig-så-jag-kommer-och-sover-hos-dig-efter-festen-sms.
Jag vill få jag-har-en-tjugo-minuters-rast-strax-vill-du-ta-en-snabbis-sms.

När jag är i ett förhållande så behöver vi inte ses varje dag, kanske inte
ens varannan eller var tredje, fjärde men ibland kanske jag vill ses flera dagar i rad.

Jag vill ha mina egna vänner och ensamtid men jag vill också kunna
umgås ihop med honom och mina vänner eller med honom och hans vänner.

Jag vill definitivt inte alltid komma sist och vara någon man inte vill presentera.
Känner man så, så älskar man inte någon.

Jag vill inte vara nån "hemlig" som ingen får veta om.
Varför vill man hålla nån hemlig?
Har man redan nån?
Skäms man?
Ljuger man?
Vill man egentligen inte?

Jag vill vara nån man står för att man älskar.
Nån man står upp för och säger att om du inte gillar henne så är det ditt problem, för jag gillar henne.
Nån man skriver om på Facebook, nån man pratar med sina vänner om, nån man faktiskt visar är viktig för en.

I min lilla fantasivärld så är det så förhållanden ska vara.
Respektfulla, kärleksfulla och omtänksamma.

Bråkar man så pratar man om det och löser problemet.
Har man olika syn på nått så pratar man och kompromissar.
Har man olika behov så pratar man och försöker komma fram till om man kan jämka ihop varandras behov.
Älskar man varandra så går det mesta att lösa.

Jag vet så många människor som är ensamma i sina förhållanden.
Vad får de ut av att vara ensamma i tvåsamheten?

Den människa man lever med, borde inte den vara den personen som står en närmast, förutom ens barn?
Borde inte den människan vara den man kan vända sig till med allt?
Bästa vänner ska också stå en närmast, men det ena utesluter väl inte det andra?

Man kan vara hur olika som helst men ändå ha det absolut bästa, så länge man pratar och respekterar varandra.
Förhållanden handlar om att ge och ta.
Förhållanden handlar om att båda anstränger sig till 100%.

I alla fall i min lilla fantasivärld.

Klick, klick, klick..

2012-01-06T02:03:00.000+01:00

Det här nya året börjar så bra!
Jag är otroligt tacksam för mina underbara vänner, min fantastiska dotter samt min fina familj och släkt.
Dessutom är jag så glad över min nya lägenhet!

Jag har äntligen fått röjt ut julen och tagit upp kartonger att packa prylar i inför flytten.
Ska bli skönt att rensa ut här hemma och få saker i ordning.
Just nu känns det som om sak efter sak faller på plats.
Klick, klick, klick..
Det är en rätt skön känsla.
Två veckors semester på det här hade varit pricken över i:et.

Fast det händer lite trevligheter framöver ändå även utan semester.
Det här kommer bli två galet bra månader!
Efter flytten är det snart vår, sommar och det ska bli så gott att känna solen värma mitt ansikte och hjärta.
Så härligt att kunna sitta i trädgården och titta på Vilda som leker i sin sandlåda och plaskar i sin pool.
Gott att kunna grilla och äta ute men ändå hemma.
Så mysigt att kunna sitta ute på kvällarna och bara njuta av kvällsluften,
medan Vilda ligger i rummet bredvid och sover.

Någon gång ska jag bo i ett hus på landet.
Men innan det händer så är det här bästa möjliga.
Centralt men ändå med egen uteplats.
Dessutom får jag diskmaskin. Lycka!

Livet är allt rätt bra skönt ibland.
Apropå skönt, nu är det dags att hoppa i säng och gosa med den finaste.
Natti på er allihop!

Standing on the edge of forever..

2012-01-01T02:24:00.000+01:00

Standing

On the edge of forever

At the start of whatever

Shouting love at the world

We will meet you where the lights are

The defenders of the faith we are

Where the thunder turns around

They´ll run so hard we´ll tear the ground away

Gott nytt år!

2011-12-31T16:09:00.000+01:00

Ut med det gamla, in med det nya.

Lev ert liv så ni är lyckliga, men lev det fullt ut.

Gör det ni måste men gör det med 100% själ och hjärta.

Tveka inte, sök lyckan och satsa för att vinna.

Gör inte halvdana saker, pausa inte livet och skada ingen.

Våga älska!

Gott Nytt År!

Gött, göttare, göttast!

2011-12-30T01:43:00.001+01:00

Nu är menyn till nyår färdigplanerad och inköpt.

Förrätt

Toast med rostbiff.

Varmrätt

Kyckling mangochutny

Ugnsbakade rotfrukter

Sallad

Baguette med vitlökssmör

Biff stroganoff till Vilda

Efterrätt

Chokladfudgetårta med vaniljglass.

Päronpuré till Vilda.

Midnattsgott

Goda ostar, kex, melon och druvor.

Chips och dipp.

Det var en del pussel att få ihop nått som alla äter och som dessutom inte ruinerade oss på kuppen.

Vi blir ett gott gäng och det ska bli riktigt kul.

Nått annat som är kul är att jag har skrivit kontrakt på nya lyan idag.

Om fem veckor har jag nycklarna i handen och efter lite renovering där så blir det inflyttning.

Känns jätteskönt och dessutom behövligt att kunna fokusera på nått annat än tråkigheter.

Det är snart nytt år, nya tag och nya underbara människor.

Och kanske lite nya rutiner..

Det gick inte så bra att införa nattuggleförbud men det kanske är dags att ta tag i det på riktigt.

Men den här stunden på natten när vildingen sover är skön att ha för mig själv.

Nu ska jag i alla fall ta och hoppa i säng.

I morgon blir det lunch på kinan med trevligt sällskap och då är det ju trevligt om jag är aningen pigg kanske.

Natti!

Nyårslöften?

2011-12-28T01:32:00.001+01:00

Nu är det snart början på ett helt nytt år.

Folk snackar nyårslöften och nya liv när klockan slår över på 1 januari 2012.

De ska sluta röka, gå ner i vikt, börja träna osv osv.

Mitt nyårslöfte ska nog bli att börja leva.

Det känns inte riktigt som jag lever.

Det känns som om jag ständigt väntar på att leva.

Åter lite det här med mindfulness, att leva i nuet.

Jag är dålig på det.

Jag skjuter saker framför mig som jag borde ta tag i.

Kanske är jag rädd. Kanske är jag osäker.

Jag vet inte.

Jag vet bara att det känns som om jag ständigt planerar för att leva men aldrig kommer så långt.

Visst gör jag saker, fikar, träffar vänner, umgås och sånt som är kul.

Men jag arbetar inte på att förverkliga mina drömmar.

Jag är rädd att jag kommer bli en bitter gammal kärring om 40 år som undrar vart livet tog vägen.

Och jag vill inte bli sån!

Sen har jag ett nyårslöfte till.

Det är att påminna mig själv varje dag om att jag är viktig.

Jag har lite glömt av att jag är värd att bli behandlad bra.

Jag vet innerst inne att alla är värda det men på nått sätt har det blivit normalt att bli struntad i.

Normalt att bli bortprioriterad gång på gång.

Att inte vara värd varken tid eller ansträngning.

Jag har glömt av hur man känner sig när någon faktiskt tar sig tid för en.

När någon anstränger sig för en och visar att man är önskad.

Jag har glömt av hur skön känslan är att känna sig uppskattad av någon annan än släkt och vänner.

Att få bekräftelse på att jag faktiskt duger precis som jag är.

Hur och när glömde jag det?

Bara..

2011-12-27T01:40:00.000+01:00

Dags att hoppa i säng men den känns för stor och kall.

Just inatt lockar det inte alls att lägga sig där.

Nått av det mysigaste jag vet är att ligga nära, nära och lyssna på stormen tillsammans.

Lyssna på regnets smattrande och vindens susande runt knuten.

Bara ligga nära och känna värmen, höra andetagen och bli omhållen.

Bara få vara, bara få känna, bara få duga.

God jul!

2011-12-23T01:58:00.000+01:00

Idag är det dan före dopparedan.

Dagen före Vildas första jul.

Vilda..

Den mest betydelsefulla lilla person jag haft och har i mitt liv.

Den underbaraste lilla varelse som för alltid är en del av mig.

Det är en rätt knepig känsla när man tänker på att hon faktiskt kommer från mig.

En stor känsla på nått sätt, ungefär som när man tittar på stjärnorna och försöker tänka på hur stort universum är.

Hon är ett litet mirakel, mitt mirakel.

När hon vill gosa, så är det det bästa goset som finns.

När hon är ledsen så gör mitt hjärta ont för henne.

När hon är glad och skrattar går det inte att vara ledsen, arg eller irriterad.

Det rinner av mig som vatten på en gås och jag måste skratta jag med.

Hon är kärlek i kärlekens absolut renaste form.

Och julen är kärlekens och omtankens högtid.

Skit i presenterna och maten.

Ta hand om varandra, umgås och njut av att spendera tid med varandra istället.

För ni vet aldrig när ni mister människor ni älskar.

God jul till er alla!

Hejsan, hoppsan..

2011-12-21T12:57:00.000+01:00

Har nästan ingen julkänsla över huvudtaget.

Känns som om det är oktober/november ute och snön vägrar ligga kvar.

Fick gjort lite julgodis igår med en vän, det är pyntat och julmaten ligger i kylskåpet.

Bror min är snart här, pappa och Maria kommer på fredag och jo, det blir nog jul i år också.

Åhh..

2011-12-17T23:37:00.000+01:00

Jag har nog kommit in i nån sömnlöshetsperiod eller nått.
Jag kan vara jättetrött men somnar inte ändå.
Galet irriterande!

Jag tror helt enkelt att jag har så mycket innestängt i min kropp att den inte kan slappna av.
Det ska bli skönt att få flytten att fokusera på.
Den kommer bli jobbig, energikrävande och utmattande.
Men samtidigt helt underbar!

Fast nu har jag problem att välja färger jag vill ha på tapeterna.
Jag vill ha kvar mitt mörkröda vardagsrum och mörkgrått sovrum vill jag nog ha.
Men hallen, köket och Vildas rum är jag osäker på.
Funderar på nån varmgrå färg i hallen, vitt och svart i köket och så nån neutral, ljus färg hos Vilda.

Usch, jag vet inte.
Här ska vi bo till den dagen kommer då vi flyttar till hus.
Så det får ju bli rätt liksom.
Egentligen gillar jag inte ens tapeter, jag vill ha målat.
Minsta lilla skav på tapeten och rummet blir fult.
Målar man så kan man oftast fylla i det som blir skadat med bra resultat.

Kanske kommer jag inte kunna sova pga det här nu..
Det hade ju varit smått ironiskt. ^^

JAAAA!!!!

2011-12-16T14:23:00.000+01:00

Jag fick lägenheten!
Så jävla underbart så ni kan inte ana!

Det är en trea på 70 kvm med en liten trädgård.
Så mysigt på sommaren när Vilda kan ha en liten pool där.
Å så skönt att slippa oroa mig för att behöva krångla med henne i alla trappor när hon blir större.

Äntligen, äntligen börjar saker ordna till sig!
Jag känner mig så lättad, som ett ton sten har lyfts av mina axlar.
Så skönt att börja det nya året med att rensa ut här hemma och starta om i en ny bostad.

Åhhhhh, jag är sååå glad!

Snälla, snälla!

2011-12-15T16:45:00.000+01:00

Usch, fy och bläää!
Jag är så nervös inför i morgon, kommer det vara jag som får det där efterlängtade samtalet?
Jag hoppas det, verkligen verkligen hoppas det!
För då ska jag och Vildingen äntligen flytta!!!

Jag älskar min lägenhet men jag hatar läget.
Att bo på tredje våningen utan hiss är skit för min kropp.
Jag bävar inför varje gång jag ska bära upp både barn och mat.
Oftast får jag ta Vilda först och gå en gång till men det känns ändå ännu mer i kroppen.
Den här eventuellt nya lägenheten är på bottenplan och det finns en liten uteplats.
I morgon vid den här tiden vet jag.
Kommer jag sova gott inatt? Knappast..

Sen är det julfest på fredagskvällen, jultacos på lördag och julmiddag på söndag.
Och på lördag är det bara en vecka kvar till julafton!

Snälla, snälla håll tummarna för oss att något äntligen ska gå i lås!

Pssst..

2011-12-10T22:55:00.000+01:00

Om du läser det här kanske du är en av de människor jag tänker på just nu.

Oavsett vad så överlever ni, ni kommer att komma ut på andra sidan.

Ni kommer se tillbaka på den här tiden av era liv och alltid minnas.

Men smärtan kommer aldrig att vara lika stor igen.

Lyssna på den här låten och kom ihåg att just du är värd att respekteras och älskas för den du är.

Sussa sött!

2011-12-10T00:09:00.000+01:00

Ibland..

2011-12-08T18:16:00.001+01:00

Ibland är det bara en sån dag man är så trött, trött på nästan alla sätt och vis.
Det mesta har gått fel helt enkelt.
Dagen började med att Vilda vaknar vid 8 och spyr i sängen, drar mig i håret och vägrar somna om.
Sen är bilen en isklump, dörrarna har fryst fast och dessutom slår jag bakhuvudet i karmen.
Halva stan var på Ica så det tog en helvetes tid där, jag spiller ut juice och kör fel.
Vilda spyr lite överallt och jag orkar fan inte sätta igång en maskin tvätt!

Jag undrar varför jag inte fått nån inbjudan till visning på lägenheten?
Och naturligtvis missade jag telefontiden..

Å så lite spy till.. GAHHHHH!!!!

Nä, det har faktiskt inte bara gått fel, det har hänt nått bra med.
Som tur är för annars hade jag tagit med Vilda och gått i ide!

Finast!

2011-12-05T01:28:00.000+01:00

1 december

2011-12-01T02:32:00.000+01:00

Äntligen är den här, den mest underbara tiden på året.

Julen handlar inte om att spendera pengar och att äta så man spricker.

Det handlar inte om att ge de dyraste julklapparna eller att få saker.

Julen handlar om att spendera tid med nära och kära.

Det handlar om att känna glädje och kärlek.

En av de vackraste sångerna jag vet är den här.

Speciellt med Gregorian. <3

Försök att minnas julens sanna budskap i all stress och press.

Ge dig själv och dina nära den finaste gåva du kan.

Omtanke.

I valet och kvalet..

2011-11-30T13:33:00.000+01:00

Bläää, kunde inte somna inatt heller. =/

Sista gången jag kollade på klockan var den drygt 4.

Jag känner mig som en åsna mellan två hötappar.

Vad ska man välja..

Hjärtat eller hjärnan?

Hoppet eller förståndet?

Känslan eller förnuftet?

Önskan eller erfarenhet?

Chans eller trygghet?

Det man vill eller det man borde?

Jag vet inte, jag vet faktiskt inte..

Trött..

2011-11-30T00:33:00.001+01:00

Pigg Vildis, trött mammis.

Hade tänkt komma tidigt i säng efter en tidig morgon.

Men det blir inte alltid riktigt som man planerar.

Trevlig kväll iaf och bara Vildan somnar så kommer jag sova gottgott.

Sleep tight, don´t let the bedbugs bite.

Regn, rusk och resonemang..

2011-11-28T01:27:00.000+01:00

Idag vågade vi oss ut i stormen för att gå på Vildans första tomteparad.

Det blåste och regnade men som det heter så finns det inget dåligt väder, bara dåliga kläder..

Så på med bärsjalen, i med Vilda, på med regnkläder, mössa, halsduk, vantar och så vinterkängorna.

Regnstället är så stort att det gick om både mig och Vilda.

Paraplyet höll i ungefär två minuter sen gav det upp, så en påse fick bli lillans regnskydd.

Alla sätt är bra utom de dåliga..

Vildan tyckte det var jättemysigt att kura nära mamma och somnade gott en stund.

Sen hade vi kul åt tomtarna och tittade på när barnen dansade kring granen.

Så här glad är man vara när det är tomteparad även om det stormar runt en.

Den här bilden fick mig att tänka till.

För visst är det sant, tänk så mycket man missar genom att inte våga och inte tar chansen.

Jag gnäller över att andra inte vågar men själv vågar jag inte heller.

Istället analyserar man i sönder varje liten atom.

Oftast tror jag man analyserar rakt åt helvete dessutom.

Bättre att inte tänka så mycket och bara göra det.

Lätt att säga, svårt att göra.

Lyssna på den här låten.
Verkligen lyssna på texten och tänk efter.
Tänk efter hur mycket du förlorar när du inte vågar.
När du inte försöker, när du låter dina egna rädslor hindra dig.
Ta ett steg framåt, ring ett samtal, fråga frågan och lev livet.
Det som verkligen är värdefullt är värt varje droppe av svett, tårar och blod som krävs.

Poison

2011-11-23T23:55:00.000+01:00

Jag bara älskar den här!

Life is just as easy as you make it..

2011-11-23T00:01:00.000+01:00

Just precis så är det.

Livet är inte krångligt alls.

Det är det vi fyller vårt liv med som krånglar till det.

Precis som att kärlek faktiskt inte gör ont.

Kärlek är varmt, underbart, skönt och helt fantastiskt.

Det är olycklig kärlek som gör ont.

Det är lögner, otrohet och kyla som gör ont.

Men det är inte kärlek, det är kärlekslöshet.

Livet är enkelt.

Det är våra val som strular till det för oss.

Man kan alltid rätta till sina val men det kräver mod.

Mod och ansträngning.

Men det som verkligen är värdefullt är värt att anstränga sig för.

Anstränger man sig inte kanske det helt enkelt inte är så värdefullt för en.

Alla val man gör får konsekvenser.

Så enkelt är det.

Gör man ingenting så är det också ett val.

Livet är precis så enkelt som du gör det.

Vilken vändning!

2011-11-21T23:12:00.002+01:00

Idag rullade Vilda över från rygg till mage för första gången.

Å jag missade det!

Hon låg i min säng och jag hängde tvätt bredvid.

Vände ryggen åt för att hänga upp en tröja och vips när jag vände mig om låg hon på magen.

Hon har hållit på i över en månad men har alltid fastnat med ena armen när hon nästan var runt men idag gick det.

Vilket leder mig in på hur hysteriska folk är på det här med att de har tidiga alt sena barn.

Vad spelar det för roll så länge barnet är friskt?!

Å gud nåde en om man säger nått om vad ens eget barn har gjort.

Då är det skryt minsann..

Precis som om man skulle säga det för att trycka ner någon.

Eller det här med att jag hade gått ner alla graviditetskilona bara nån månad efter förlossningen.

Jisses, sånt får man inte yttra högt för då tar andra mammor illa upp.

Jag kan ju tala om att även om alla kilon är borta så är magen fortfarande större.

Om det får någon att må bättre..

Jag tror det handlar om den här tävlingsinstinkten många har.

Att de och deras barn måste vara bäst, ha finast och dyrast grejer och allt är så tipp topp.

Status helt enkelt. "Mitt barn är tidigare än ditt och då måste måste ju mitt barn vara bättre."

Vilket är så sjukt, för det handlar ju inte om bra-het alls.

Det handlar inte om skryt heller.

Det handlar om att vara stolt över sitt barn.

Oavsett om det är sent, tidigt eller alldeles i lagom tid.

Man är stolt över sitt barn för att det är just ens barn.

Allt det här snacket om tidig eller sen skapar en hets som

jag inte tror är hälsosam varken för barn eller föräldrar.

Vilda är "tidig" enligt BVC så det är inte det att jag måste säga så här för att försvara mig.

Jag tycker så här, punkt slut.

Låt ungarna utvecklas i sin egen takt så blir det nog allra bäst.

Var stolta över era barn oavsett när de gör vad och ser ut som de gör.

Allas barn ska vara det bästa och finaste barnet för sina föräldrar oavsett om grannens barn är "tidigare".

Så skit i vad alla andras ungar gör och när de gör det, var stolt över just ditt!

På sin fyra månadersdag fick Vilda prova kokt morot.

Det smakade lite skumt tyckte hon.

Vilda 4 månader

2011-11-17T15:51:00.000+01:00

Idag är Vilda fyra månader.

Underbaraste finingen!

Det firade vi med ett besök på BVC.

Nu väger hon 6320 gram och är 62 cm lång.

Det absolut roligaste hon vet just nu är att stå upp när man har henne i knät.

Bra arm- och ryggträning, jag har redan fått träningsvärk. = D

Andra roliga saker är att sjunga, dansa, kittlas och leka med sin röst.

Hon kan verkligen spänna blicken i en och studerar en noga.

När vi räcker ut tungan mot varandra så tycker hon min piercing är så intressant.

I en hel månad nu har hon hållit på att försöka vända sig från rygg till mage.

Men ena armen kommer alltid i vägen och hon hamnar i nått slags framstupa sidoläge.

Vilket gör att hon blir vansinnigt arg.

Samma när hon försöker vända sig i vagninsatsen, helt galen blir hon när det inte går.

Sen har hon börjat ta tag i nappen och dra ut den för att sedan sätta in den igen för nån vecka sedan.

Men hon håller alltid kvar i nappen och då slutar det med att hon bara snuttar längst ut på den.

En papperslapp kan vara så intressant.

Mamma älskar dig!

Happily ever after?

2011-11-16T00:47:00.000+01:00

Såg nyss filmen Happily N´Ever after och som alla vet så

slutar alla sagor med att figurerna lever lyckliga i alla sina dagar.

Men folk verkar tro att man lever lyckliga utan att anstränga sig.

Blir det lite jobbigt är det lättare att dra än att lösa det.

Jag tror att alla kan leva lyckliga i alla sina dagar.

I alla fall alla som vill det.

Det finns ett ordspråk som säger:

Alla kan, men alla vill inte.

Och det är nog väldigt sant när det kommer till att förändra sitt sätt att tänka och därmed leva.

För vissa saker kan vara så svåra, så jobbiga och så känslomässigt tunga,

att det är betydligt lättare att sticka huvudet i sanden och skita i det.

Men fråga er en sak, hur mår ni när ni gör så?

Inser ni vad ni går miste om efter ett sådant val?

Du kan bli given skit efter skit men istället för att gå och

beklaga dig så kan du göra skiten till gödsel och sälja den dyrt.

Och därmed få ut nått av all skit istället för att drunkna i det.

Men det handlar om din inställning.

DU väljer vad du vill göra med ditt liv.

DU väljer vad du vill ha ut av ditt liv.

DU är ansvarig för din egen lycka.

Det är så lätt att skylla på alla andra, att ljuga, manipulera och bedra.

Men mår folk som håller på så verkligen bra?

Når deras leenden ända upp till ögonen?

Alla kan förändra världen men många behöver börja med sig själva.

Att bli den bästa människan man känner.

Det innebär nått så enkelt som att man inte gör mot andra vad man själv inte vill bli utsatt för.

Det är aldrig försent att ändra på sig.

Det är aldrig försent att börja leva på ett sätt som gör att man mår bra.

Alla kan, men alla vill inte.

En pralin till, min kära?

2011-11-14T20:30:00.001+01:00

Jag undrar hur folk tror att mitt lyxiga liv ser ut.
Om de tror att jag ligger på soffan och blir matad med praliner till vardags.
Vilket i och för sig händer, speciellt när jag har mens..
Men jag får fasen stoppa in dom i munnen själv så nån vidare lyx håller jag faktiskt inte med om att det är.

Helt ärligt, jag är nöjd med mitt liv.
Jag har underbara vänner, fin familj och släkt, bästa ungen i världen, en bostad jag trivs med,
pengar så jag klarar mig, kläder i garderoben, grejerna jag behöver och mat så det räcker i skåpen.

Men samtidigt så lever jag med ständig värk, stelhet och trötthet varje dag.
Jag är ensamstående vilket innebär att jag tar allt ansvar, allt jobbigt nattvak, gnäll, kink och skrik själv.
Jag har ingen regelbunden egentid, min egentid är när Vilda sover.
Jag har ingen att dela ansvar, beslut, städ, tvätt, matlagning och fakturor med.
Jag har pengar så jag klarar mig men jag har inte pengar att slösa bort.
Jag får prioritera och vända på varje krona.
Jag kan inte resa, rida, tatuera mig eller shoppa som jag vill.

Så jag förstår inte riktigt vad lyxen med mitt liv är?
Vad är det folk är avundsjuka på?
Jag har ett bra liv för att jag har inställningen att man får göra det bästa av situationen man är i.
Jag gnäller inte över bland annat hur ont jag har VARJE dag eller hur trött jag är VARJE dag.
Och det är bara en del av min sjukdom, det finns mer, mycket mer.
Jag gnäller inte över hur fattig jag är, vad jag inte har eller vad jag inte kan göra.
Jag är istället tacksam över det jag har och det jag fortfarande kan göra.

Jag är tacksam över att jag har Vilda även om det innebär att jag får
sova mindre och att jag får ondare i kroppen av att lyfta och bära henne.
Jag är tacksam över att jag orkar gå ut och fika, träffa vänner
och dansa då och då även om dagarna efter är för jävliga.

Jag försöker tänka positivt och vara tacksam över vad jag kan göra,
istället för att vara besviken och bitter över allt jag inte kan göra längre.
Hade jag haft valet hade jag valt att vara frisk, jobba, tjäna pengar,
ha arbetskompisar och kunna göra allt det jag vill och tycker om att göra.

Så om det nu är nått ni prompt ska avundas så är det inte mitt liv, utan min inställning till livet.

Vilken kväll!

2011-11-13T23:01:00.000+01:00

Vilken kväll jag hade igår!

Helt sjukt kul var det!

Dagen började mindre bra med att bli väckt av hamrande grannar och ylande hundar.

Men slutade perfekt med massa dans, trevliga människor

och naturligtvis den obligatoriska kebabtallriken på väg hem.

Så idag är mina fötter halvdöda, ryggen strejkar och jag gäspar konstant efter några timmars för lite sömn.

Men det är så totalt värt det!

Nu förstår jag definitivt det här med att en del föräldrar konstant kollar telefonen när de är ute.

Jag kollade nog min ett femtiotal gånger på 4 ½ timme.

Ändå vet jag att Vildan var i de godaste och tryggaste händerna.

Hon låg hemma och sussade gott i sin säng med barnvakten i sängen bredvid.

Jag fick verkligen hejda mig för att inte gå in i hennes rum och kolla till dom när jag kom hem.

Dock tror jag lillsnäckan börjar bli lite krasslig.

Hon är så där rosig på kinderna, sover mycket, kinkar och nyser men har ingen feber som tur är.

Tur att början av veckan är lugn.

Vi har bara BVC på tisdag och så måste vi en snabbis och handla mat efter det.

Jag är lite förkyld jag med så det är nog bara bra för min del också att få chilla lite.

Kanske äntligen får tummen ur att börja göra i ordning Vildas fotoalbum.

Hon är 17 veckor idag och på torsdag redan 4 månader.

Hon testar sin röst och en del ljud låter rent ut sagt för jävligt.

= D

Och så har hon börjat vilja stå när man håller henne i knät.

Hon börjar bli stor min älskling.

Grattis på Fars dag!

2011-11-13T13:13:00.001+01:00

Ingen tårta blir det idag pappa eftersom du är i Malmö.

Men jag tycker ni ska köpa en och smaska på ändå du och Maria.

Älskar dig!

Grattis till alla underbara pappor där ute!

11-11-11 En begravning och ett bröllop..

2011-11-12T01:39:00.000+01:00

Idag har en ungdomsvän begravts.

Mina tankar var med honom och hans nära även om jag valde att inte närvara.

Någon gång, någonstans ses vi igen min vän.

I eftermiddags var vi på en god väns bröllop.

Så här fina var Vildingen och jag:

Så här fina var brudparet:

Och så här vacker var bruden:

Ett jättefint bröllop var det och jag hoppas de får många lyckliga år tillsammans.

Prästen läste en sådan fin vers om kärlek.

Kärlek är inte att såra någon, vara elak, ljuga eller bedra.

Kärlek är att vara ärlig, lojal, trogen och respektfull.

Eller i alla fall så ska den vara det.

Annars är det inte kärlek.

Inte i min värld.

Uppfostran och lek

2011-11-10T17:17:00.000+01:00

När man läser lite bloggar, på forum och liknande om passande leksaker till barn så blir jag lite fundersam.
Det sista nu var det här med leksaksvapen ex pistol som skjuter pilar eller vatten pistoler.
Å ena sidan hävdade några att det är förkastligt med alla slags vapen.
Å andra sidan hävdade några att det barn som får leksaksvapen inte alls växer upp till ligister.

Jag kommer inte ihåg om jag har haft leksaksvapen men det tror jag nog att jag hade.
Däremot har min bror haft det och han är varken ligist, springer runt och skjuter folk eller liknande.
Jag tror att man genom att låta barnen leka så lär man dom vad som är ok och inte.
Man kan prata om det, vad vapen är och hur man ska använda dom på ett säkert sätt.
Om man förbjuder så tror jag istället att barnen blir mer nyfikna och kanske triggas av det i tonåren istället.

En annan sak är det här med mat.
Vill inte barnet äta så låt dem slippa.
Genom att tvinga barnet att äta och smaka så blir barnet mer anti.
Bättre att inte göra en stor grej av det, kanske barnet vill smaka nästa gång.
Å vill det inte det så kanske tredje gången.
Sen tror jag på att man ska leka med maten.
Bygga berg och köra bilar.
Göra moset grönt, steka ägg i figurer med hjälp av pepparkaksformar och sånt.

Jag blev tvingad att äta fisk på dagis och det har gjort att jag inte kan äta fisk idag.
Det går bara inte hur god fisken än är.
Så genom att tvinga och tjata på barn som inte vill smaka tror jag man gör situationen värre.
Bättre att göra maten till en rolig stund.

Jag tror inte man ska tvinga barn till något.
Självklart måste de väl ha kläder på sig när de går ut och sånt
men vägrar barnet så visst, låt det gå ut i snön utan skor.
Två minuter efter så lär barnet komma in och vilja ha sina skor.

Det är lite det här att när barnet trotsar så blir det ännu mer trotsigt om man kämpar emot i varje liten sak.
Jag anser att det är bättre att välja sina strider och låta barnet
upptäcka själv varför man ska ha skor på sig ute när det är kallt.
Så länge inte det blir farligt eller skadligt.

Oacceptabla saker man måste ta striden med är när barnet testar gränser genom att slå, bita och sparka.
Det är inte ok och den striden måste man ta direkt.
Man får inte slåss på dagis, hemma, mot kompisar, syskon, mamma, pappa, andra människor eller djur.

Men man kan inte lära någon bete sig bra genom att själv bete sig illa.
Man kan inte skrikandes förklara varför barnet inte får bitas.
Det är ju helt enkelt så att man får föregå med ett gott exempel.
Barn gör som du gör, inte som du säger.

Nu låter jag som nån präktig och duktig morsa.
Men det är inte så jag menar att låta. =)
Man vet ju inte hur man reagerar när man väl kommer i dessa situationer,
men ju mer man tänker på sånt, ju mindre tror jag man riskerar att överreagera.

Åh, vilken dag!

2011-11-08T01:03:00.000+01:00

Idag är en sån dag då man helst av allt skulle ha stannat till sängs.

Vaknade snörförkyld, mobilen krånglade och sen lyckades jag

med konststycket att få bensinstopp när jag skulle till apoteket.

Great!

Så när jag satt där i bilen, med bensinstopp, grinig unge bredvid, halvfebrig

och med ett blodsocker lägre än Glocalnet eftersom jag inte tagit mig tid att äta,

då kände jag bara för att krypa in under filten i baksätet och stanna där.

Dessutom så svarade inte någon jag ringde och hälften av kontakterna jobbade.

Men så kom en riktigt trevlig kille och hjälpte mig. TACK!

Det var bara den vita hästen som fattades.

Men det är väl så, allt har gått riktigt bra nu det sista så nått djävulskap ska väl hända.

Jag är tacksam över att det ändå inte var värre än så här. Peppar, peppar, ta i trä..

För det får ju aldrig bara hända bra saker uppenbarligen..

Resten av veckan är planerad med besök här i morgon.

Sen stan en snabbis på onsdag och efter det upp till en vän och hjälpa henne plugga psykologi.

På torsdag får vi ett speciellt besök, ska bli så trevligt!

Sen är det bröllop på fredag.

Lördag är det Novembernatta.

Så söndag får bli en riktig slappar dag.

Idag skulle dessutom bli första dagen på mitt nya liv.

Men det gick inget bra..

I morgon är en ny dag, eller hur säger man?

Nu ska jag krypa till kojs och lyssna på en snusande Vilda.

Nej, jävlar!

Jag har en tvätt att hänga upp och Vilda-käk att fixa innan.

Som sagt, jag skulle aldrig gått upp!

Mina älsklingar!

2011-11-06T22:02:00.000+01:00

Igår var jag uppe i Skara på illerutställning för att hälsa på mina illrar Bus och Norpan.

Och naturligtvis alla gamla vänner oxå. ; )

Jättetrevligt var det!

Dessutom var det ett jättestort lotteribord så jag blev ju tvungen att ta 10 lotter á 5:- st.

På det fick man en bonuslott per 5 köpta lotter = 2 bonuslotter.

Jag vann inte ett skit på mina vanliga lotter men tror ni inte jag vann högvinsten på bonuslottern?!

En 11-panelers valphage inkl matta och väska = värd ca 1350:- utan porto och bara portot går på några hundra.

Det komiska var att det var väl bara jag och en till tjej som var där som inte har iller.

Så jag krängde den till en annan tjej lite billigare.

Bra deal för mig, bra deal för henne.

Det enda trista var att jag fick värsta allergin.

Det kliade, jag fick utslag, jag snorade, nös och fick ta astmamedicinen ett par gånger.

Inga mer illrar för Sara. =´(

Jag med älskade Norpan och Bus:

Skärpning!

2011-11-04T00:45:00.000+01:00

Nä, nu är det fasen dags att skärpa sig!

Jag har handlat alldeles för mycket saker skriker mitt kontoutdrag till mig

och ätit alldeles för mycket godis skriker vågen.

Så nu blir det på med kyskhetsbältet på VISA-kortet och köpstopp på gottor.

Jag vet precis varför jag äter så mycket godis.

Dels så gör de jädra p-pillren att jag blir sötsugen.

Dels så äter jag för dåligt och då småäter jag godis istället när jag blir hungrig.

Inte bra nånstans!

Dessutom skulle jag ju gå ner 5 kg innan nyår och istället har jag ökat 2 kg.

Inte konstigt när man smäller i sig 1-2 kg godis i veckan och dessutom latar sig och tar bilen istället för att gå..

Fy på mig!

Dessutom behöver jag börja få in rutiner på att gå och lägga mig i tid.

Men jag har alltid varit en nattmänniska så det är svårt att komma mig i säng.

Dock måste jag, för när Vilda vaknar runt kl 10 så är jag dundertrött.

Nu fungerar det ju för då lyfter jag över henne till min säng

och så myser vi efter matningen och sover ett par timmar till.

Men när hon börjar somna tidigare på kvällarna och inte ligger kvar i sängen så lär det inte fungera.

Så första grejen är att låta bli att shoppa.

Köpstopp tills julrean! Har bara en julklapp kvar så det fungerar ju.

Fast det gäller inte barnbilstol, för det har jag redan lagt undan pengar till.

Och ett fint papper och ram till Vilda-tavlan jag har gjort.

Men sen är det stopp!

För Vilda behöver faktiskt inget och jag behöver inget.

Iof skulle jag behöva ett par byxor och ett par jeans men det får vänta tills julrean.

Andra grejen är att börja äta regelbundet så sötsuget lägger sig.

Ingen mer läsk, bara nått litet om sötsuget blir för stort och inga jädra kiloköp även om det är billigt.

Inte så mycket julbak i år då nä.

Kanske inte så mycket varm choklad med grädde.

Snyft..

Men den som vill vara fin, får lida pin..

Tredje grejen är att jag får börja gå mer och använda bilen endast vid verkliga behov.

Bensinsparande + motionsgivande = Great!

Fjärde grejen är att jag måste gå och lägga mig senast kl 23 och släcka senast kl 24.

Det här tror jag kommer bli svårast.

Allt det andra har jag lyckats med innan men aldrig att få in bra läggningsrutiner för mig själv.

Eftersom jag både ska ut och rejsa med bilen på lördag samt

antagligen kommer komma hem sent på lördagen, så börjar allvaret på måndag.

På min scoutheder!

Eller vänta, scout har jag ju aldrig varit.

Hmm...

På min mammaheder!

Natti vänner!

Babys first Halloween

2011-11-02T17:54:00.000+01:00

Här kommer lite foton från Vildas första Halloween.

Bzzz bzzz bzzz...

Tävling på Hildas hem

2011-11-02T13:47:00.000+01:00

Det pågår en tävling på bloggen Hildas hem.

Ni kan vinna jättesöta barntavlor.

Är ni intresserade av att köpa så hittar ni produkterna på barntavlor.se.

Barntavlor finns även på Facebook.

Queen

2011-11-02T00:41:00.000+01:00

Lögner

2011-11-01T00:50:00.000+01:00

Hur reagerar ni på lögner?

Jag blir arg, ledsen och besviken.
Jag blir arg för att det är så respektlöst att ljuga om någon.
Jag blir ledsen för att jag inte är värd mer än att göras dålig för att någon annans skinn ska räddas.
Jag blir besviken över att folk inte kan stå för sina ord och handlingar.

Sen när jag kommit igenom de här tre stadierna så rycker jag mest på axlarna.
Om någon väljer att ljuga om mig för att skydda sig själva så vet de att de gjort fel.
Då har de i alla fall vett på att skämmas för sina handlingar.
Det finns viktigare saker än att hänga upp sig på lögner.

Jag kan förstå skälet till att man väljer att ljuga.
Det är den lätta vägen ur en obekväm situation.
Du slipper få skit för dina handlingar, du intar en offerroll och blir den det är synd om,
du slipper ha folk som tjatar på dig och du får en paus för en stund.
Men i samma stund du öppnar munnen och säger en osanning om någon annan, så blir den personen skadad.

Sen när lögnerna kommer fram, lögner kommer alltid fram, så blir allt mycket svårare.
Det går inte att ta tillbaka lögner och en del lögner är inte ens försvarbara.
Så jag kan förstå att det är svårt att göra rätt när man gjort så mycket fel.
Jag kan förstå hur det är lättare för stunden att dra ännu en lögn men samtidigt så blir allt ännu lite svårare.

Jag kan förstå. Faktiskt.
Men det gör det inte ok.

Man kan alltid försöka ställa saker till rätta.
Men ju längre man väntar, ju svårare blir det.
Och ibland, ibland kan det faktiskt bli försent.

Snaaaark..

2011-10-30T21:02:00.000+01:00

Hujeda mig så trött jag är!

Veckan har varit full av folk och mys.

I morgon är det också fullt upp men sen är det chill som gäller.

Å på lördag ska jag träffa mina fyrbenta älsklingar igen!

Längtar hysteriskt efter att få snoosa på dem.

Jo, jag ser fram emot att träffa alla gamla vänner med. =)

Nu blir det lite Vilda-gos och sen ska jag försöka få oss i säng i tid.

Det här med vintertid är bra när man ska försöka vända rätt på dygnet.

Rock me baby..

2011-10-29T04:34:00.001+02:00

Klockan är halv fem och jag vill inte gå och lägga mig.

Har haft en fantastisk kväll och vill ha kvar smaken länge, länge.

Hela jag spritter av energi och livsglädje.

Jag överdriver verkligen inte, jag mår kanon!

I och för sig har hösten alltid varit "min" tid, jag mår som bäst då.

Kanske är dags att hoppa i säng i alla fall och drömma ljuva drömmar.

Det är en ny dag när solen går upp.

En ny dag att fylla med underbart och underbara.

Men först ska jag sova. Länge!

Vildan är bäst för hon gillar också att sova länge.

Bara hon får käk så somnar hon om på två röda.

Till alla er där ute som mår skit, det blir bättre.

Men man får må dåligt.

Man får sörja, älta och vara arg.

Men man får inte glömma att man själv har ansvar för sin egen lycka.

Det är enbart ens egna tankar som kan verkligen kan stjälpa en.

För att vara lite klyschig så här i ottan..

God natt vänner!

Eller kanske god morgon?

Fin, finare, finast!

2011-10-28T03:00:00.000+02:00

Underbara Vilding!

Roadtrip

2011-10-22T16:12:00.001+02:00

Oj, vad tiden rusar på.

Det händer så mycket underbart att det är svårt att hinna med att skriva här.

Men jag tänker i alla fall berätta vad Vildan och jag gjorde i torsdags.

Då tog vi en roadtrip till Borås för att träffa J och N.

J var gravid samtidigt som jag.

Hon födde N exakt en vecka efter jag fött Vilda.

Skitskoj att det blev så tätt!

Ska bli så kul att se dem följas åt upp i åldrarna och

vi får hoppas att de blir lika goda vänner som jag och J.

Flickorna är verkligen varandras motsatser.

N är brunögd, mörkhårig och har en mörkare hudton.

Vilda är blåögd, rödblond och lika blek som jag.

Vi hade en jättetrevlig eftermiddag och kväll.

Käkade pizza, tjötade och myste.

Poff så hade det helt plötsligt gått 6 timmar, vart tog dom vägen?

Tack för en trevlig dag!

Vilda 3 månader

2011-10-17T17:57:00.001+02:00

Idag fyller finaste Vildan 3 månader.

Det "firades" med vaccination på BVC.

Har aldrig hört henne skrika på det sättet,

det gjorde så ont i mitt mammahjärta.

5660 gram väger hon och är nu 59 cm lång.

2364 gram tyngre och 11 cm längre än när hon föddes.

Hon börjar bli en stor flicka nu. =)

Dagen till ära blir det lite bilder:

Music makes the world spin

2011-10-16T00:18:00.000+02:00

Jag har en tupp i halsen och kyckling i magen..

2011-10-14T00:06:00.000+02:00

Har ätit en väldigt god middag med kyckling och jordnötssås.
Antingen var maten god i sig eller så gjorde sällskapet att maten smaka bättre.
Kanske båda delarna bidrog och oavsett så är jag mätt och belåten.

Så nu sitter jag här med massor av levande ljus och myser.
Vildan sover i sin nya lite förstora pyjamas bredvid mig.
Just nu ligger hon och skrattar högt i sömnen.

Bytte ut alla kläder i stl 56 igår till stl 62-68.
Tjejen blir 3 månader på måndag.
Hon fyller ett kvartal. Wrooom..
Stackaren ska dessutom får sitt första vaccin då.
Det kommer göra ont i mitt mammahjärta.

Nu har jag fått tillbaka min Silverpil också!
Så nu blir det en resa till Borås för att hälsa på Jenna och Nathalie i nästa vecka. Äntligen!
Sen blir det Ikea om en och en halv vecka ungefär för att köpa barnsäkerhetssaker.
Och första helgen i november ska jag hälsa på Norpan, Bus och alla gamla illervänner.
Gud vad jag saknar dem allihop!

Tjejen som Bus och Norpan bor hos är en av mina bästa vänner.
Vi träffas inte så ofta pga avståndet, vi pratar i telefon periodvis men det är inte det som är vänskap.
Vänskap är att man finns när man behövs även om man inte snackat på ett bra tag.

I morgon blir det att göra lite ärenden och spara på min röst, för jag är ruskigt hes nu.
Sen blir det fredagsmys och massa gos.
Funderar på att svänga ihop nått riktigt smaskens att mumsa på.
Eller så köper jag bara hem lite grillad kyckling och sånt och smaskar på i soffan.
Snabbt, lätt, gott och i princip diskfritt. ^^
Precis som fredagsmys ska vara.

Håhå jaja, nu ska jag ta med lillpryl och hoppa i säng.
Det är ju en dag i morgon med.
Natti på er!

Myspyssel!

2011-10-11T18:53:00.000+02:00

I lördags sydde jag ihop en julstrumpa till Vilda.

Här är tygen jag använde.

Tomtetyget som yttertyg, den vita tunnfleecen till innertyg och så ludd till toppen.

Sen ritade jag upp mönstret och klippte ut delarna.

Mönstret kan ni hitta här.

Så här blev det när jag sydde ihop det.

Den vänstra strumpan stoppades i den högra så inga fula sömmar syns.

Sen vek jag ner och sydde in sömmarna i

öppningen och sydde fast en ögla för upphängning.

Sist men inte minst satte jag fast luddet.

Och så här blev slutresultatet.

Åh, vad jag längtar efter att få stoppa en julklapp i den!

I min familj så fick vi alltid en julklapp på morgonen som man kunde leka med tills tomten kom.

Den traditionen ska jag föra vidare och den julklappen ska ligga i den här strumpan när hon vaknar på julafton.

Jag och min allra underbaraste!

Tjusig snigel

2011-10-10T14:47:00.000+02:00

Världens finaste snigel lottas ut av en vän till mig.

Kika gärna in på hennes facebook sida Helgas pyssel.

Oj oj..

2011-10-06T22:35:00.000+02:00

..vad tiden rinner iväg.

Mitt liv är just nu fyllt med fina människor och roliga saker, så jag hinner inte riktigt med allt jag vill.

Därför har bloggandet blivit lite lidande.

Vildan bara växer och växer.

Hon är den underbaraste lilla unge man kan tänka sig.

Å det passar minsann inte att ligga ner, hon ska vara med och hålla koll.

Hon börjar verkligen bli mer "barn" och inte bara ett stycke som sover, äter och skiter.

Vi leker, myser, läser bok och "tjötar".

Varje dag är det nått nytt som händer och tänk att snart kan hon sitta själv,

om några månader börjar hon krypa och snart ska hon försöka ta sina första steg.
Å hennes leende, detta fantastiska, hela hon skiner upp och jag blir varm i hela kroppen.

Jag har ju alltid älskat julen, till min familj och flesta pojkvänners förfäran.
I år blir den ännu bättre för då finns ju Vilda.
Nästa år blir ännu, ännu bättre för då är hon så stor att hon förstår och kan vara med aktivt i julen.

I alla fall så har jag köpt Vildas första julklapp idag.
Tänk sen när man får gömma dom för att hon inte ska hitta. =D
Jularna kommer helt enkelt bara att bli bättre och bättre.

Jag ska ge mig i kast med att sy en julstrumpa till Vilda tänkte jag.
Har varit och köpt tyg idag och ska rita upp ett mönster i helgen.
Det hade ju passat bra med tanke på att min dator har kraschat.
Tack och lov att jag är bra på att säkerhetskopiera mina saker.
Hade inte varit kul att förlora alla bilder på Vilda.

Nu använder jag min pappas gamla laptop som är ca 12 år gammal.
Seg som kola, krånglar och har sig men den fungerar dugligt till det mesta ändå.
Förhoppningsvis (snälla, snälla, snälla!) kommer min nya i morgon.
Det jobbiga är bara att man måste installera om alla program och sånt.
Kommer inte datorn i morgon så kommer jag tillbringa helgen med promenader, besök och pyssel.
Låter väl som en helt ok deal? ; )

High-five!

2011-10-01T22:05:00.000+02:00

Läste två bra saker på Facebook förut.

Så bra att jag bara måste skriva dem här.

The world will not be destroyed by those who do evil,

but by those who watch them whitout doing anything.

Albert Einsten

Det är ju faktiskt så.

Det är inte andra som förstör för en.

Det är man själv som låter dem förstöra.

Some people just need a high-five.

In the face.

Whit a chair.

Okänd

Behövs det ens nån närmare förklaring på den här?

1 oktober

2011-10-01T00:25:00.000+02:00

Idag är det 1 år sedan jag träffade Vildas pappa.

Det var den bästa dagen i mitt liv.

Faktiskt, helt ärligt så är det så.

För hade jag inte träffat honom så hade jag inte haft Vilda.

Det här året har lärt mig så mycket om mig själv.

Vilka mina styrkor och svagheter är.

Vad jag vill ha ut av mitt liv, vad som är viktigt.

Om jag vill vara med någon så är det för att jag behöver hans hjärta, själ och kärlek.

För att jag älskar och inte för att jag inte klarar av att vara ensam.

Inte för att jag behöver hans muskler, bostad, pengar eller vad han kan göra för mig.

Utan för att jag behöver hans inre, hela hans jag.

Förutom att det här året har fått mig att minnas hur det är att verkligen älska,

så har jag även fått nya insikter om mig själv och vad som verkligen är värdefullt i livet.

Utöver det så har jag vunnit den allra högsta vinsten.

Vilda.

Nu ville jag ju faktiskt ha en familj med mannen jag älskade och inte bara ett barn.

Men nu är det som det är och jag ångrar faktiskt inte något.

Eller jo, det finns saker jag ångrar, men jag ångar inte att jag träffade just honom och vi fick Vilda.

Jag ångrar inte att jag behöll henne när det tog slut.

Jag tror allt som händer har en orsak.

Även om saker kan göra ont och kännas förjävliga, så kommer ofta nått bra ur dem senare.

Så jag är tacksam för det här året som började med kärlek och glädje, som övergick i smärta för

att sen övergå i den ultimata kärleken och så mycket glädje att jag ibland tror jag ska spricka.

Jag har ett underbart liv just nu och utan det här sista året hade jag varit mycket fattigare.

Så nej, jag ångrar inte det minsta att jag tillät mig att bli kär.

Det är det bästa som hänt mig.

Att kasta brända plåtar..

2011-09-30T00:46:00.001+02:00

Jag tror verkligen att man kan vara vänner med sina ex.
Men man kan inte ta med sig gammalt in i nytt och tro att det fungerar bra.
Ungefär som en bränd plåt.
Den osar ner allt annat så länge du använder den.
Men skrubbar du rent den så går den att använda bra igen.
En plåt som inte går att få ren får man antingen slänga eller låta
vara kvar och samtidigt förstöra allt där den smutsiga plåten finns med.
Folk borde inte vara rädda för att använda sina diskborstar oftare.

Bokmalar och läslöss..

2011-09-28T01:20:00.000+02:00

Böcker, böcker, böcker..

Jag är en bokälskare och jag hoppas Vilda blir det med.

Böcker är en fantastisk skatt.

Finns inget bättre än att sjunka bort i fantasins värld, speciellt när livet är jobbigt.

Jag hamnar nästan som i trans när jag läser en bra bok.

Stänger ljud och människor ute och bara är.

När jag var yngre varken hörde jag eller såg vad som hände runt omkring.

Folk kunde prata med mig och jag bara hummade till svar och sen mindes jag inte ens att de talat med mig.

När jag närmar mig slutet kan jag till och med bli lite ledsen för att behöva skiljas från huvudpersonerna.

Det är som att ta farväl från någon man kommer att sakna massvis.

Böcker är så mycket bättre än filmer för i en film får man allt serverat

medan i en bok så får man själv fantisera ihop röster, utseenden, natur osv.

Dessutom tar det längre tid att läsa ut en bok än att se en film.

Så det härliga tar inte slut lika fort.

Att läsa hjälper barnen med språket, läsförståelse, stavning och fantasi.

Böcker vill ofta lära oss människor något.

De vill få oss att tänka efter och se saker från olika håll.

En berättelse har oftast en underliggande mening som får framför allt barn

att förstå empati, omsorg, respekt och hur man beter sig på ett bra sätt.

Böcker är helt enkelt fostrande.

Jag skriver framför allt barn för jag vill tro att

vuxna redan vet vad moral, respekt och empati är...

Det ger dessutom mysig kvalitetstid med föräldrarna.

En känsla av trygghet, omsorg och kärlek.

Det finns inget negativt med böcker och läsning.

Förutom priset på böckerna då kanske.

Då är bokrean väldigt bra och biblioteket är grymt underskattat.

Jag har plockat upp mina gamla böcker som jag hade när jag var liten till Vilda.

Å köpt en del nytt på rea.

Så här ser Vildas hylla med böcker ut nu men jag hoppas den blir betydligt mer välfylld om några år.

Böcker som jag vill att hon ska ha är bland annat Elsa Beskows 3 sagosamlingar Tripp Trapp Trull.

John Bauers vackra illustrationer i exempelvis Bland tomtar och troll.

Å inte minst Astrid Lindgrens klassiska böcker om Ronja Rövardotter,

Barnen i Bullerbyn, Lotta på Bråkmakargatan, Pippi Långstrump,

Emil i Lönneberga, Mio min Mio, Bröderna Lejonhjärta och Madicken.

Så presentkort från Bokus.com är perfekt som julklapp. ; )

Hittade den här fina Nalle Puh-boken idag.

Den är den ena delen av två av orginalböckerna som Milne skrev.

Det är inte så jättemånga bilder i den men de som finns är helt underbara.

Dock såg jag att det var del två när jag kom hem och även om sagorna är fristående så vill jag ha även del ett.

Del ett verkar tyvärr vara utgången och slut hos förlaget så nu letar jag med ljus och lykta efter den.

Har någon av er läsare den och vill sälja den eller vet var man kan köpa den så hör av er.

Det måste vara den inbundna!

Titel: Nalle Puh
ISBN: 9789163834752
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsland: Sverige
SAB: uHce,He=c,u
Originaltitel: Winnie-the-Pooh
Originalspråk: Engelska
Medarbetare: ROSÉN, PER, 1952-
Illustratör/Fotograf: Ernest H Shepard
Översättare: Brita af Geijerstam
Antal sidor: 160
Vikt: 480 g
Höjd: 240 mm

Bankärenden och kalla vindar..

2011-09-26T22:33:00.001+02:00

Idag har jag och Vilda varit på banken och öppnat fondsparande för Vilda.
En liten slant varje månad blir rätt mycket på 16 år.
Pengarna där ska gå till ett EU-mopedkörkort, moped, b-körkort och möjligtvis en billig bil om det räcker.
Vill hon inte ha varken moped eller körkort så får hon använda pengarna till vad hon vill när hon blir 18 år.

Sen öppnade jag ett förmånskonto som hon kan spara pengar hon ev får i julklapp, födelsedagspresent osv.
Sådana pengar som hon kan använda till vad hon vill, när hon vill eller om hon vill spara till något speciellt.
Lite som en elektronisk sparbössa, jag avskyr att ha kontanter hemma.

Efter banken så promenerade vi i regnet bort till Maxi och handlade lite.
Det känns verkligen i kroppen att hösten är här.
Kylan och fukten gör att min fibromyalgi exploderar och just
nu har jag gräsligt ont från ländryggen och enda ner till tårna.
Det ska bli så gott att ta en riktigt varm dusch sen.
Det tar inte bort smärtan men lindrar lite och mjukar upp kroppen.
Sen är det alltid skönt att duscha så varmt att man nästan blir skållad.
Eller ja, inte mitt i högsommaren då kanske.. ^^

Nu sover minime, så jag kanske ska ta tillfället i akt och skutta in i duschen.
Fast skutta är nog aningens överdrivet.
Tror inte grannarna uppskattar min skuttning kl 22,30 på kvällen. = )

Tattoo nr 4

2011-09-25T22:50:00.000+02:00

Vill du se min fi fi...

.. fina tatuering?

Tattoosugen så jag blir knäpp!

Funderar på att tatuera

På hela höger överarm i samma stil som den jag har på ryggen.

Men är inte helt säker än.

Säger man ungefär vad man vill ha så brukar tatueraren rita upp nått bra.

Så vi får väl se, förhoppningsvis blir det under oktober i alla fall.

Lövely!

Ljuspromenad

2011-09-24T22:49:00.000+02:00

Ikväll var jag och Vildan ute och kollade Lights in Alingsås med Ann-Sofie.

Vi träffade hennes mamma och Roland också, jättetrevligt!

Tyvärr fick jag inte direkt några bilder för missade att ta med kameran.

En av ljusinstallationerna i alla fall.

Dock är filmen åt fel håll och jag lyckas inte få den rätt..

Det är ett träd och stammen är till höger.

Vildan ute på promenixen.

Tänk att hon blir 10 veckor i morgon.

Finaste bebisen!

Förlust

2011-09-24T01:47:00.000+02:00

Åh vad jag önskar att jag kunde stänga av känslor.

Sluta bry mig, sluta ta åt mig, sluta bli besviken.

Men när det sker så tror jag att hoppet är borta och är hoppet borta så är jag död.

Hoppet ska ju vara det sista som överger människan sägs det och det är nog sant.

Jag önskar bara att det kunde sluta göra så ont vid varje ny besvikelse.

Fast när besvikelse slutar göra ont så har man väl slutat att bry sig?

Å när man slutar bry sig, då kan det inte finnas nått viktigt kvar i ens liv.

Så jag är nog egentligen ganska tacksam över att besvikelser fortfarande gör ont.

Det betyder att jag har ett värdefullt liv.

Jag har saker att förlora.

Saker jag är tacksam för.

Människor jag älskar.

Människor som älskar mig.

Resten spelar ju egentligen ingen roll.

Vad andra väljer bort ur sina liv är inte min förlust.

Det kanske rent av är min vinst.

Allt beror ju på från vilket håll man ser på saken.

Jag har faktiskt inte tänkt på det förut.

Hmm..

Konstigt att man blir så enkelspårig när man är inställd på något.

Hemmablind liksom.

Man kan ju faktiskt inte mista nått man aldrig haft.

Jaja, nattliga funderingar är de bästa funderingarna.

Det fick mig att inse att man faktiskt inte kan göra mer än sitt bästa.

Och är det inte gott nog för folk så är det mer deras problem än mitt.

Nya pryttlar..

2011-09-23T21:09:00.000+02:00

Vildas wallie "svarta tavlan".

35:- på Panduros rea.

Jag vet att hon är för liten än.

Men den var ju så billig..

En vit t-shirt fyndat för 5:- till Vilda som var en liten fläck på.

Slängde in den tillsammans med mina jeans som jag skulle färga svarta.

Blev riktigt fräck för kanttråden var ett annat material så den blev bara ljusgrå.

Slängde in hennes benvärmare också, tyckte det var en sån trist beige färg på dem, så nu blev de ljusgrå.

Hon fick lite annat i klädväg också men orkar inte ta bilder på allt.

Mina nya skor.

Så billiga att jag inte kunde låta bli.

De med...

Skotoppar.

Funderar dock på att klippa bort rosetterna bak.

Min nya mössa och halsduk i ett.

Köpt på en barnavdelning. ^^

"Pälsjackan".

Jag skulle aldrig, neverever, ta på en äkta päls.

Men nej, jag tycker inte det är samma sak att ha fuskpäls.

Jag tror att folk inser den etiska skillnaden på äkta och fejk.

De får inte högre moral för att jag låter bli att köpa fuskpälsprodukter.

This one for the outcast..

2011-09-22T21:41:00.001+02:00

La la la la la la la.. La la la la la la..

If you say it

Then mean it

If you mean it

Then do it

If you want it

Then take it

If you take it

Don´t fake it

This one for the outcast

For those about to fall

This is for the lowlife

This one for us all

This is for the outcast

We don´t need a cure

La la la la la la la.. La la la la la la..

Antagligen höstens bästa!

I get a little sentimental when I fall
I get a little too much when you push me too far
Don't you be sad but I'm the best that you had

Oh no here, comes that sick bitch again
So put your guard up because she wants a sick man
Someday she will be your friend and break you down, down again

My friend

You say it aint easy, and easy you are
Feel a bit sad and it's bad, you don't mean shit to me that's what she said

Konsekvensetik

2011-09-20T14:43:00.000+02:00

Ibland vet jag varken ut eller in.
Ibland vet jag inte om jag ska eller inte ska.

Allt handlar om konsekvenser.
Vad man än gör eller inte gör får konsekvenser.
Jag önskar att folk ibland tänkte mer konsekvensetiskt.
Att de utför handlingar efter vilka konsekvenser som blir de mest rätta.

Äter du upp en hel tårta så blir konsekvensen av det att du får i dig massor av kalorier.
Konsekvensen av massa kalorier är att du går upp i vikt.
Är du ute efter att bli tjockare är det ett bra val.
Är du ute efter att gå ner i vikt är det ett dåligt val.
Vill du tröstäta bort din ångest så mår du antagligen bra ett litet slag av att trycka i dig tårtan.
Men efteråt så mår du sämre för att du vet att du kommer bli tjock och då mår du dåligt över det dessutom.

Att sticka huvudet i sanden får dig kanske att må bättre just nu.
Men i längden får det dig att må ännu sämre än att ta itu med saken du mår dåligt över.

Folk gör ofta det som ger dem den snabba förnöjelsen även om de vet att de kommer må sämre sedan.
De tänker inte längre än näsan räcker på dem.
De inser inte att deras val ger konsekvenser även för andra.

Jag tänker sluta ta ansvar för vad andra gör för val.
De får själva stå för vad de tar för beslut även om jag vet att konsekvenserna blir dåliga för dem.
Det är deras ansvar och de får själva ta skiten som kommer av det.
Jag är trött på att försöka hjälpa folk som inte uppskattar det.
Jag är trött på att göra vägen smidigare för att se dem rasera det jag byggt upp.
Det kanske är dags att de får känna på de konsekvenser som deras val ger.
Även om det gör ont i mitt hjärta att se andra må dåligt.
Men det är deras val att välja hur de lever sitt liv och vad de väljer bort.
De får lära sig att stå för konsekvenserna av sina val.
De får skylla sig själva helt enkelt.

Varför ska jag anstränga mig för folk som inte anstränger sig själva?
Varför ska jag bry mig om dom som inte bryr sig om mig?

To be or not to be..

2011-09-20T00:38:00.001+02:00

Jag tänker sticka ut näsan här och hoppas ingen tar illa upp, för det är ett känsligt ämne.

Jag är för rätten till abort.
Men i vissa situationer tycker jag folk faktiskt är oansvariga och har noll respekt för livet.
Om du inte är säker på att du vill ha barn, skydda dig!

Jag tappar respekten för alla dessa killar som skiter i skydd och
sen kräver att tjejen ska göra abort för att de inte vill bli pappor.
Oskyddat sex = stor risk att det blir barn, så väldigt ologiskt är det faktiskt inte...

Fattar ni inte hur svårt det är både fysiskt och psykiskt att göra en abort?
Å att kräva att någon ska gå igenom det bara för att man inte vill använda kondom...
Nä, fy fan säger jag bara! Respektlöst, egoistiskt och okänsligt!

När det här diskuteras och jag säger min åsikt så kontrar killar
ofta med att tjejer ska minsann inte tvinga dem att bli pappor.
Det tycker inte jag heller.
Tjejer som ljuger om att de är skyddade står lågt i kurs hos mig.
Det är fult, fult, fult!
Ingen har rätt att tvinga någon till något.
Så killar, ni som inte vill bli farsor, använd kondom.
Svårare än så är det inte, då slipper ni att få en unge på halsen.
Då slipper ni bli tvingade till nått ni inte vill.
Kanske dags att inse ert eget ansvar i den frågan.
Vill ni inte använda kondom så får ni ta konsekvensen av det.
Handling = konsekvens. Det fick man lära sig redan på dagis..

Jag har aldrig gjort en abort och skulle nog inte klara det heller.
För mig är det ett liv så fort det finns ett hjärta som slår.
Å hjärtat börjar slå redan i vecka 5-6, alltså redan när man först inser att man är gravid.

Men som sagt, jag är för rätten till abort.
Det är upp till var och en vad man väljer.

Vildingen 2 månader film

2011-09-17T23:47:00.000+02:00

Idag är finaste bebisen 2 hela månader gammal.

Mammas stora flicka!

Tiden verkligen rusar iväg, hon känns verkligen mycket större redan.

8 cm och 1 ½ kg tyngre på 2 månader.

Hon ler, pratar, vill inte ligga ner i famnen längre utan sitta upp och man kan leka med henne.

Det roligaste hon vet är när man pussar på henne.

Hon gillar när man läser böcker för henne, då ligger hon och tittar på bilderna.

Hon är lika viktig för mig som syre.

Hon är lika självklar för mig som att andas.

Hon är långt mer värdefull än alla diamanter i världen.

Hon är den renaste formen av kärlek och lycka!

Blev tvungen att filma henne lite.

Lyssna inte för mycket på mig bara, för jag låter inte riktigt klok..

Tid är inte pengar, tid är omtanke och kärlek..

2011-09-16T17:37:00.000+02:00

Vad får folk att vara så märkesinriktade?
Är man bättre om man har dyr villa, märkeskläder, Iphone och BMW?

För att inte tala om barngrejer..
Det ska vara Nova Star, Villervalla, Molo, Polarn och Pyret, Lingon och blåbär osv.
För det är visst pinsamt att handla på Ö&B, Ullared osv..
Läste om några som till och med tyckte att det var pinsamt att köpa mat på Lidl eller Ö&B.

Jag fattar inte varför det skulle vara pinsamt att handla billigt så länge varorna fyller sin funktion.
Det enda jag kan tänka mig är att det signalerar att man inte har så mycket pengar.
Har man inte så mycket pengar så är man fattig och att vara fattig är visst då fult och då pinsamt.

Jag tycker inte det är pinsamt alls.
Det är ekonomiskt och jag lägger hellre pengar på bra mat och upplevelser för oss båda,
än att jag springer och köper byxor som Vilda kan ha ett par månader för mellan 200-500:- st
och som jag kanske kan få max 100:- i andrahandsvärde för.

Iof har jag väl inte handlat barnsaker på varken Lidl eller Ö&B men mycket begagnat istället.
Det mesta har sett helt nytt ut för ärligt, det slits inte direkt på spädbarn.
Å det jag har köpt nytt är mest från KappAhl, Lindex, H&M och Cubus.

Jag tycker det är mer pinsamt att folk har så dålig självkänsla att de måste hävda
sig genom att köpa dyra prylar och tro att de blir mer värdefulla som människor då.
Visst det låter ju bra att man köper det för att det är bättre kvalitet och håller längre.
Men spädbarn sliter inte på sina kläder och barn växer ur kläderna så snabbt.
Varför behöver kläder ha kvalitet för att hålla flera år när de ändå inte kan använda det så länge?
För ni ska inte tro att det ärvs till nästa barn för då är det ju omodernt...

Å nej, jag är inte bitter eller avundsjuk, jag hade inte köpt sånt även om jag hade haft 50 000:- ut i månaden.
Jag tycker inte det är fel att köpa märkesgrejer men då ska man göra det av rätt orsak.
Och rätt orsak är inte att man gör det för att höja sin egna status och samtidigt se ner på andra som inte gör det.

För om det är pinsamt att vara fattig, då skäms man och varför skulle man behöva skämmas för det?
Jag skulle skämmas att ge mitt barn skitmat för att jag måste ha råd att köpa cigg och alkohol.
Jag skulle skämmas att vägra mitt barn ha nån aktivitet under året för att jag ska köpa den senaste modellen av Iphone.
Jag skulle skämmas om jag arbetade så mycket att jag inte hann träffa mina barn, bara för att jag vill ha råd att köpa dyra prylar.
Jag skulle skämmas om jag kom på mig med att se ner på människor för att de inte har märkessaker.
För det skulle säga mer om mig än om dem.

Det här med vad man gör för sina barn är en annan sak.
Såg nått program om en "värsting" som hävdade att han skulle
minsann dö för sitt barn och det var liksom hedersamt tyckte han.
Det skulle väl de flesta föräldrar göra. Men hur många kan tänka sig att leva för sitt barn?
Varför ansträngde sig inte den här "värstingen" för att komma ur drogträsket?
Varför pluggade han inte och skaffade sig ett jobb så han kan försörja barnet?
Varför träffade han inte sitt barn och lärde känna det?

Jo, för att dö är mycket lättare än att leva.
Att förändra sitt liv är betydligt svårare än att sticka huvudet i sanden och bara glida med.

Ett barn bryr sig inte om att deras föräldrar kan tänka sig att dö för det.
Barn bryr sig inte om vilket märke det står på kläderna eller barnvagnen så länge de fyller sina funktioner.
Ett barn vill ha närhet, omtanke, kärlek och tid tillsammans med föräldrarna.
Kärlek och omtanke får barn genom att man gör saker med dem, tröstar dem, ger dem mat och liknande.
Kärlek och omtanke får barn genom att man läser en bok för honom/henne, när man ger dem en kram.
När man tar sig tid att gå på uppvisningar och skolavslutningar, när man lär dem cykla eller simma.
När man sitter och ritar tillsammans eller när man bygger lego ihop.
När man pratar med dem, svarar på frågor eller bara myser i soffan och ser på barnprogram ihop.

Å hur tror ni det känns för barnen att veta att deras mamma/pappa skulle dö för dem men de betyder inte
tillräckligt för att föräldrarna ska vilja anstränga sig för att ändra sina liv och tillbringa tid med dem.

Kanske dags för folk att faktiskt inse vad som är det viktiga i livet.

Det bara verkar så..

2011-09-15T19:10:00.000+02:00

.. att jag ska ha den här jackan.

Jag köpte den för 699:- och lite annat så det blev 809:-.

Hade fått ett presentkort på 300:- som jag betalade med.

Den helgen så fick man 100:- i presentkort per 400:- man handlade för så jag fick 200:- i presentkort.

Men så ångrade jag mig, 699:- för en jacka är ganska mkt pengar när man inte har så mycket.

Även om det bara var 509:- jag betalade med egna medel.

Så jag tog med mig det där presentkortet på 200:-

och gick och lämnade tillbaka jackan för några dagar sedan.

Döm om min förvåning när de då sa att jag fick behålla

presentkortet även om jag lämnade tillbaka jackan.

Så jag fick 190:- på tillgodokort och 509:- kronor kontant samt behålla presentkortet på 200:-.

Så sitter jag och kikar på deras hemsida och ser att just nu får man 10% rabatt på ett köp.

Jackan kostar då 621,10 + 19:- i expeditionsavgift = 648,10.

Om jag utnyttjar presentkortet på 190:- som var kvar på det jag fått i gåva.

Samt presentkortet jag fick behålla på 200:-.

Så kostar jackan mig 258,10.

Då är den helt plötsligt inte en dyr jacka längre.

Å dessutom fanns den bara kvar i min storlek.

Det tar jag som ett tecken på att det är meningen att den ska bo här hos mig. ; )

Så nu är den min igen. =)

Den allra bästa dagen

2011-09-15T00:48:00.000+02:00

Idag har varit en sån där kanondag man har ibland.

Jag och Ann-Sofie rev ut min sängstomme och satte på vanliga ben på sängen.
Slipper allt damm och det ser bättre ut, ska bara fixa en "gavel" med tyg och en sängkappa.
Sen körde jag den och lite annat till tippen, Ansi passade Vildingen och lagade käk.
Efter det promenixade de iväg ett par timmar och jag röjde ur garderober,
städade sovrummet, tvättade mattor och massa kläder i stora tvättstugan.
Hittade skor jag hade glömt att jag äger och plockade fram ljusstakar för höstmyset.

När de kom tillbaka hade de köpt med sig gottgott fika.
Så vi fikade och kollade på kort som kom med posten idag.
Sen kom en killkompis på besök också och vi kikade på Bonde söker fru och tjötade.
Grejade lite med fotona och satte in i ramar, blev superfint!

Så dagen har varit en sån där dag när man känner att livet verkligen är värt att leva.
En helt vanlig vardag men som tillsammans med nära och kära är den allra bästa dagen.

Lilla snigel..

2011-09-13T20:07:00.000+02:00

Ibland vill jag bara vara en liten, liten trädgårdssnigel.

Då skulle jag snigla runt med mitt lilla skal på ryggen som jag bor i och tillbringa dagarna med att äta,

besöka blommor, umgås med andra sniglar, lägga snigelägg och försöka undvika att bli någons middag.

Tänk så länge en burk Cola light hade räckt om jag hade varit en liten, liten snigel..

Bildspam på finaste bebisen

2011-09-12T01:15:00.002+02:00

Har beställt massor av foton på Vilda från bland annat namngivningen.

Det är min kusin Linda som tagit alla fina foton.

Självklart får ni inte ladda ner nått foto eller använda dem på något sätt utan att först be om tillstånd!

Dags för förändring

2011-09-11T16:06:00.000+02:00

Idag är Vilda 8 veckor och den 17:de blir hon 2 hela månader.
Liten börjar bli stor och hon börjar definitivt bli medveten om saker och människor runt om.

Vi börjar få rutiner men det kanske inte är de bästa rutinerna tyvärr.
Vi lägger oss vid 1-2 tiden och då äter hon, sen läser vi en bok och så myser vi en stund.
Sen lägger jag henne i den andra sängen och hon ligger där och grejar själv en stund innan hon somnar.
Sen sover hon till ca kl 10, då vill hon ha mat igen och sen sover hon till ca kl 14 och då vill hon äta igen.
Då är det tvätt/bad och påklädning. Sen lek en stund, sova och så mat igen.
Å så håller det på så tills det är natt.

Självklart sitter vi inte hemma hela tiden utan är ute och hittar på saker, går på besök osv.
Dock kanske det vore bättre att vi lägger oss vid kl 22 och går upp vid kl 10.
Men jag är kvällsmänniska och det verkar Vilda vara med.

Sen sover hon ju på andra sidan min säng och det är väl heller inte det bästa.
Men det har varit bekvämt när hon ville äta var 2-3-4:e timme.
Men nu när hon har sovit så bra i snart en vecka
så kanske det är dags att introducera henne i sitt rum.
För jag tycker inte barn ska sova i föräldrarnas säng om de inte är sjuka eller nått liknande.

Så inatt sov hon i korgen fast fortfarande i mitt sovrum.
Det var jobbigt att behöva gå upp varje gång hon tappade
nappen men det var ju bara jobbigt för mig och inte för henne.

Jag tror helt och hållet att de rutiner man sätter nu minskar problemen när hon blir äldre.
För om något är på ett sätt redan från början så är hon
van vid det och det är inget konstigt och nytt för henne.
Sen kommer ju alltid trotsen fram och det "SKA" vara på hennes vis.
Men den dagen, den sorgen..

Min lilla "demonbebis" i sin fina korgsäng

Fredagsfilosofering

2011-09-10T00:03:00.003+02:00

Jag har funderat lite, eller ja, väldigt mycket över kärlek det sista.
Vad kärlek är och om det är värt risken att bli sårad.

Det finns ju massor av kärlek i världen.
Kärlek till sina barn, kärlek till sina föräldrar och släkt,
kärlek till sina vänner, kärlek till sina djur, kärlek till musik och intressen osv.
Men den kärlek jag tänker på just nu är kärleken mellan partners.

En bekant sa igår att h*n inte ville ta med problem in i ett nytt förhållande.
Jag kontrade med att vem har inte nått problem?
Folk är alldeles för snabba med att bestämma vad den andre pallar med.
Kärlek är fan inte alla förunnat, så vänd den inte ryggen om den kommer till dig.
Släng inte bort den för att du går runt och tror att du vet vad den andre vill och inte vill.

Så mår man skit, har problem eller liknande, berätta om det för den här personen.
Låt hon/han själv avgöra om det är värt besväret.
Den jag älskar vill jag hjälpa igenom vilket problem han någonsin skulle kunna ha.
Precis som jag vill kunna vända mig till honom när jag behöver tröst, stöd eller hjälp.
I ett förhållande ska man kunna lita på varandra, stödja varandra, försvara varandra,
ställa upp för varandra, hjälpa varandra, glädjas med varandra och finnas för varandra i nöd och lust.

För vet ni, när ni hittar den där personen som ni skulle göra allt för och ge hela
världen till om ni kunde, och den personen känner likadant, så släpp för fan inte taget!
Det kan komma tusen vägbulor, femton berg och ett par hav mellan er.
Men ge inte upp för att ni tycker att det är det lättaste att göra.
Det är oftast det som är svårast som är mest värdefullt.

Men båda måste känna samma kärlek.
Båda måste vara villiga att kompromissa.
Båda måste vilja anstränga sig.

Sen är personer olika.
Man kan vara olika som dag och natt.
Så länge man accepterar varandra för dom man är och så länge
man jobbar med att förstå varandra, då är det inte fel att vara olika.

Problem kommer man alltid att ha och kärleken måste underhållas för att hålla.
Men den är helt klart värd att kämpa för. Varje sekund, dag, månad och år. Varje evighet.
Man måste kunna prata, man måste kunna se saker från andra hållet och man måste kunna förlåta.
För ingen är perfekt. Ingen kommer någonsin att vara perfekt.
Man kan bara försöka att arbeta med sina brister och bli en lite bättre människa i morgon än idag.

Så istället för att dra från personen som får ditt hjärta att le, för att du tror att hon/han inte pallar.
Var ärlig och säg som det är. Låt sen personen själv välja hur hon/han vill göra.

Det finns bara en enda anledning att avsluta eller inte gå in i ett förhållande och det är om kärleken tar slut.
Finns ingen annan anledning någonsin. Never ever!

Och folk som misshandlar varandra eller liknande räknar jag inte ens med, för då är det inte kärlek.
I de fallen ska man dra snabbare än kvickt.
Den man älskar respekterar man, man ljuger inte, man är inte otrogen, man slår inte, man utnyttjar inte.

Och ja, jag kom fram till att det är värt risken.
Jag vill ha kärlek.

Vilda bildspam

2011-09-06T16:37:00.000+02:00

Jag kan inte ens beskriva hur mycket jag älskar den här lilla människan.

Orden räcker inte till helt enkelt.

Jag är så förundrad över hur den här perfekta lilla varelsen har kunnat komma delvis från mig.

Jag kan ligga och titta på henne och ändå inte helt förstå att hon faktiskt är min.

Det är en sån otrolig lycka.

Jag har aldrig velat ha barn innan men shit, vilken fantastisk känsla det är.

Å när hon ler mot mig och hennes ögon strålar av glädje och kärlek, den känslan går inte att beskriva.

Min underbara Vilda!

Bloggande och känslor

2011-09-06T00:43:00.000+02:00

Har läst igenom en del blogginlägg jag gjort och inser att folk nog tyvärr kan tolka dem som att jag är bitter.

Det är jag faktiskt inte och det är tråkigt om ni har uppfattat det så.

Men som de allra flesta människor så har jag bättre dagar och jag har sämre dagar.

Det jag skriver på den här bloggen handlar om mig.

Om mitt liv utifrån min syn och känslor samt om det som är viktigt för mig.

Dessutom skriver jag inte om mina innersta känslor, de är privata.

Mina resonemang i bloggen är mer för att reda ut mina egna tankar, lite terapi.

Vill ni bara läsa om glada och positiva händelser får ni nog läsa någon annans blogg.

Visst är jag ledsen ibland, visst har jag saker jag måste bearbeta precis som alla andra.

Men oftast är jag faktiskt ganska glad, nöjd och optimistisk.

Mitt liv är inte dåligt även om jag önskar att en del saker skulle vara annorlunda.

Vissa dagar eller ja, egentligen mest nätter då och då känns tunga ibland när tankarna far.

Men det är vanlig nedstämdhet och inte bitterhet. Så bitter, nej, det är jag inte.

Ni som är glada 24/7 får gärna berätta för mig hur ni lyckas.

Och i vilken bubbelplastvärld ni lever i, för då kan vi ses där.

Men det är ju så att när jag skriver mitt inlägg så gör jag det i en

sinnesstämning medan ni som läser det kanske har en annan sinnesstämning.

Har vi inte samma sinnesstämning så tolkar nog en del

av er inlägget helt annorlunda än som jag menade det.

Jag vet att de allra flesta människor har mycket känslor i sig.

Bara att de inte visar dem.

Hur många tror ni svarar som det är på frågan:

"Hur är det?" När ni ställer den på stan?

De sociala reglerna säger att även om du är dödligt sjuk så svarar du:

"Jo tack, rätt så bra."

Samma sociala regler verkar säga att känslor är tabu.

Men inte i min värld. Jag lånar gärna ut mitt öra.

Jag tror det är förödande för själen att hålla sina känslor inne.

En del tycker dessutom inte att man ska vara öppen med sina känslor.

Folk till och med ber om ursäkt om de har varit ledsna och pratat om det.

Jag tycker tvärtom. Jag tror att klimatet mellan människor hade blivit betydligt

varmare om man erkänner att man inte är maskiner utan har känslor,

kan bli sårad, ledsen, glad, lycklig, arg eller vad det nu kan vara.

Det känns som om en del faktiskt skäms för sina känslor.

Eller är väldigt obekväma med dem.

Berättar man för någon att man är ledsen, nere, besviken osv.

Ja, då gnäller och klagar man.

Säger man däremot att man är glad, lycklig, stolt osv.

Ja, då skryter man istället och folk tar det nästan som en skymf när

det går bra för andra, precis som att andra vill peta en i ögat med sin glädje.

Inte konstigt att så många mest pratar om vädret.

Varför inte bara lyssna på den som är ledsen och glädjas med den som är lycklig?

Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg.

Så bara för att folk blir så skitnödiga när man nämner känslor så får ni massor här på en gång.

Jag är stolt över min fina dotter.

Jag är överlycklig över att jag har en bil.

Jag är spyfärdig på folk som snackar skit och sprider rykten.

Jag är tacksam för alla fina människor som finns runt mig.

Jag är ledsen för att en situation är som den är.

Jag är alldeles höstmyspysig.

Jag längtar till julen.

Jag är själaglad över att Vilda är så perfekt.

Jag är totalt livrädd för att något ska hända henne.

Jag skäms för att jag så ofta lackar ur när jag blir sårad och då säger saker jag inte menar.

Jag har dåligt samvete över att jag gjort någon annan illa även om det inte var min mening.

Jag har smått ångest över att jag snart har smällt i mig en hel mandeltårta med dajm.

Jag blir varm i hela kroppen när Vilda ler mot mig.

Jag är ledsen över att min mamma aldrig fick träffa Vilda.

Jag är glad över att jag har insett vad som är viktigt i livet och vad som är värt att slåss för.

Jag känner mig ensam när jag kommer hem och det aldrig är någon som väntar på mig.

Jag älskar Vilda, min familj/släkt, mina vänner, mitt hem, min bil, musik, choklad, Coca cola light,

mina illrar, McDonalds, film, dansa, Tequila, mys, kärlek och mycket, mycket annat.

Även om man får käftsmällar ibland så älskar jag livet helt enkelt.

Så nej kära läsare, jag är inte bitter. Jag skäms bara inte över mina känslor.

Musik

2011-09-05T02:43:00.000+02:00

När jag känner mig lite halvlåg som nu de sista dagarna, så lyssnar jag på musik.

Alltså verkligen lyssnar på texten, inte bara har musik på i bakgrunden.

Jag kan bli sittande i flera timmar och bara aktivt lyssna.

Och fundera över hur det kommer sig att de som skrev texterna kände som de gjorde när de skrev dem.

Eller om de sitter själaglada och skriver en låt som exempelvis Fade to black.

Kan man det? Kan man få till en sådan text om man verkligen inte känner smärtan i sig själv?

Emptiness is filling me

To the point of agony

Sen är den här faktiskt en av mina favoriter när jag är nere.

Jag håller inte med om de eventuellt främlingsfientliga åsikter han möjligtvis

kan ha, så ni behöver inte skrika er blå om den saken i kommentarer.

Ibland snubblar man över låtar som passar så jävla bra

in på ens liv att man kan tro att den är skriven just till en själv.

Sen finns det låtar som aldrig borde fått skrivas.

Som varje gång man råkar ramla över den, krossar ens hjärta lite till.

Jag tänker inte lägga upp den här för den får min mage att vändas ut och in.

Nästa låt får mig i alla fall att komma ihåg att någonstans ovanför molnen skiner alltid solen.

Someday I´ll wish upon a star

Wake up where the clouds are far behind me

Nä, nu ska jag plocka med mig min underbara dotter och krypa till kojs.
Och hoppas på att jag vaknar på bättre humör.

Tudelad

2011-09-04T23:19:00.000+02:00

Varje sekund är en sekund av värme.
Varje minut är en minut av glädje.
Varje timme är en timme av lycka.
Varje dag är en dag av närhet.
Varje vecka är en vecka av tillgivenhet.
Varje månad är en månad av kärlek.

Varje år är ett år av evigheten.

Varje månad är en månad av minnen.

Varje vecka är en vecka av tankar.

Varje dag är en dag längre ifrån.

Varje timme är en timme av ensamhet.

Varje minut är en minut av längtan.

Varje sekund är en sekund av saknad.

Tid är något som de flesta tar för givet.
Men man vet aldrig hur mycket tid man får.
Tänk om i morgon aldrig kommer?

Vilda är redan 7 veckor idag.
Tiden har gått ruskigt fort.

Realitet

2011-09-04T01:23:00.000+02:00

Gårdagens inlägg var skrivet med ganska mycket ironi, det hoppas jag ni förstår.

Jag tänker aldrig föreställa mig och bli nån jag inte är.

Men det där med identitetskris var inte helt taget ur det blå.

För jag funderar på vad jag egentligen vill med resten av mitt liv.

Hur vill jag leva och vad jag har för framtidsplaner.

Vilka mina drömmar är.

Just nu känns det som om jag står vid ett blankt ark som jag ska fylla.

Vid ett vägskäl där jag inte vet om jag ska gå till höger, vänster, rakt fram eller stå kvar.

Det enda som jag egentligen är säker på är att jag kommer tillbringa minst 18 år med Vilda.

Allt annat är ovisst och hela mitt inre är i uppror.

Vad vill jag? Var vill jag? Med vem vill jag? Ska jag? Ska jag inte?

Ska jag våga? Ska jag nöja mig? Ska jag kämpa? Ska jag ge upp?

Ska jag acceptera? Ska jag argumentera? Ska jag blunda?

Ska jag minnas? Ska jag glömma?

Vem är viktig? Vilda är viktig! Är jag viktig?

Är mina känslor viktiga? Är andras känslor viktigare?

Kan känslor vara fel? Är mina känslor fel?

Vill jag bo i lägenhet eller i hus?

Vill jag bo i stan, på landet eller till och med i någon annan stad?

Vill jag börja plugga igen?

Vill jag börja jobba ideellt igen när Vilda blir äldre?

Vill jag vara singel eller vill jag träffa någon igen?

Om jag blir kär, vill jag vara särbo eller bli sambo?

Vill jag gifta mig?

Vill jag ha en hund eller vill jag ha fler illrar igen när Vilda blir tillräckligt stor?

Eller vill jag inte ha några djur alls?

Vågar jag satsa? Vågar jag låta bli?

Vågar jag älska? Vågar jag ge bort mitt hjärta?

Vad är kärlek? Hur mycket kan man älska utan att samtidigt bli sårbar?

Hur ska jag veta vad som är rätt? Vad som är bäst?

Kan jag lita på mig själv? På mina känslor? På mitt förnuft?

Jag vet vad som är enklast men enklast är inte alltid bäst.

Oftast är det svåraste det som är mest värdefullt.

Dessutom börjar jag tvivla.

På mig själv, på min verklighet, på mitt förnuft.

För tänk om allt inte är vad det är, utan vad det inte är.

Då skulle det som inte är, vara det som är.

Det enda jag är helt säker på är att jag älskar den här lilla varelsen av hela mitt hjärta.

Vem ska man vara om inte sig själv?

2011-09-03T01:00:00.002+02:00

Jag har fått en smärre identitetskris så här på natten.
Jag har alltid tyckt att ärlighet och rakhet är A och O, att det är respekt.
Och kommunikation och respekt är grunden i samspelet mellan människor.
Men om och om igen hamnar jag i skiten just pga att jag försöker vara så ärlig och rak jag kan.

Folk verkar helt enkelt inte vilja ha det även om de påstår det.
För när de får det så är det inte bra det heller.
Å jo, jag kan vara taktisk, jag har faktiskt viss social kompetens..
Jag brukar inte vara brutalt ärligt utan lite mer pedagogisk än så försöker jag vara.

Så nu funderar jag på om inte livet skulle bli betydligt lättare för mig om jag helt enkelt ändrade på mig.
Om jag håller käften och börjar jaka med folk och säga det de vill höra istället för vad de behöver höra.
Jag kan börja ge missbrukare droger, rakblad till självskadare och en snara till nån som vill ta livet av sig.
Jag kanske till och med ska byta humor och bli lite fin i kanten.
Absolut måste jag sluta att svära och vara så grov.
Jag ska aldrig prata om nått annat än vädret och känslor ska jag aldrig nämna.
Jag ska inte säga när jag är ledsen eller arg.
Jag ska varken säga bu eller bä.
Jag ska hålla mig grå och smälta in, verkligen anstränga mig för att smälta in i mallen.

Men så tänker jag att vem vill vara nån de inte är, kan man må bra i så fall?
Jag vill ha ärlighet så om jag ändrar mig för att andra vill det, är jag ens ärlig mot mig själv då?
Och hur bra vän är man egentligen om man inte kan vara ärlig?

De människor jag vill ha i min närhet accepterar mig för den jag är och gillar mig just för att jag är den jag är.
De vet att jag aldrig skulle göra något för att såra någon om jag inte blivit grymt sårar av den personen innan.
De vet att jag får ruskigt dåligt samvete om jag gör nått fel.
De vet att jag har temperament och kan explodera om jag blir sårad eller förorättad.
Men de vet också att det går över snabbt.
De vet att jag ber om ursäkt om jag gjort nått dumt.
De vet att jag förlåter om någon gjort mig illa så länge ursäkten är uppriktig.
De vet att de kan säga vad som helst till mig och att jag kanske inte
gillar vad de gör eller håller med dem, men att jag aldrig dömer dem.
Därför vill jag heller aldrig bli dömd.

Så nä, jag tror jag fortsätter att vara mig själv ett tag till för jag duger precis som jag är.
Så får ni som har problem mig för att jag är den jag är, helt enkelt hitta nån annan att umgås med.

Men ibland känner jag mig ruskigt ensam i världen och snälla, kan nån rädda mig från mig själv?!

Kvinnligt vs manligt?

2011-09-02T01:41:00.000+02:00

Jag har funderat lite över om det verkligen är så stor skillnad på tjejer och killar.

Om kvinnor verkligen är från Venus och män är från Mars.

Eller om det egentligen inte är nån större skillnad utan det helt beror på personen i sig.

Att män är fysiskt starkare än de flesta kvinnor är ju inget att diskutera.

Men hur förhåller det sig känslomässigt.

Är det bara uppväxten som danar hur vi blir eller har vi olika förutsättningar beroende på kön.

Jag är ju inte man.. Så jag kan inte veta hur de fungerar och alla kvinnor fungerar inte som mig.

Och jag vet ärligt talat inte om jag är en typiskt medelkvinna. Jag är iaf ingen stereotypisk kvinna.

Jag avskyr när folk inte säger rakt ut vad de menar utan ska linda in allt.

Vill man stanna och äta glass så säger man: Du, stanna där borta för jag vill ha en glass.

Man säger inte: Vad gott det skulle vara med glass...

Och förutsätta att den andre då stannar och köper glass.

Blir man ledsen, arg, upprörd, irriterad osv så säger man det, och man förklarar varför.

Frågar nån mig om jag är arg (och jag är arg) så säger jag att ja, jag är arg.

Man säger inte nej och fortsätter att tjura.

Men den stora frågan är om det finns några skillnader psykiskt på könen beroende på hormoner osv.

Eller om det enda som styr hur vi är som personer är personlighet, socialt arv, erfarenhet och liknande.

Folk säger att det är typiskt kvinnligt att prata bakom ryggen, sprida skvaller, föra vidare hemligheter osv.

Jag vet inte om jag håller med.

Visst gör många tjejer så och massor av tjejer är överdrivet trevliga när de träffas och sen så snackar

de skit bakom ryggen på samma person, respektfull ska man alltid vara men man behöver inte överdriva.

Men är det verkligen för att de är tjejer som de gör så eller beror det på personligheten.

Jag vet killar som gör precis likadant.

Personligen tycker jag att det du säger om någon ska du kunna säga till denne.

Kan du inte säga det till personen så ska du heller inte säga det om personen.

Så finns det egentligen typiskt kvinnligt och manligt eller finns det bara personligheter?

Lär vi oss ett beteende utefter vad andra förväntar sig av oss eller är det inbyggt i våra könskromosomer?

Är det redan förutbestämt i livmodern hur vi ska bete oss beroende på om vi är flickor eller pojkar?

Lyxigt.. Bilder

2011-09-01T20:50:00.002+02:00

I tisdags var första föräldragruppen på BVC.

Jag är jättenöjd, vi verkar vara ett härligt gäng.

Men när jag satt och lyssnade på de andras berättelser

så inser jag att jag nog glider fram på en räkmacka just nu.

Om vi först tar graviditeten så har jag mått kanon fysiskt.

Mådde lite illa ibland men spydde aldrig samt hade foglossning och riktigt onda förvärkar i slutet.

Men annars har jag inget direkt att klaga på.

Det jag har mått dåligt av har ju inget med graviditeten i sig att göra.

Nästa sak är förlossningen, ont som fan gjorde det ju men annars gick det jättebra.

14 timmar från första värken och det var bara 3 minuter mellan värkarna direkt.

Så jag åkte in efter en dusch och slapp sitta hemma med värkar eller åka fram och tillbaka.

Jag sprack inte ens, bara ett par små bristningar.

Mitt barn är dessutom så perfekt hon kan bli.

Hon är frisk, söt och har inte ens kolik. (Peppar peppar, ta i trä..)

De gånger hon skriker pga magont så går det över på några minuter.

Annars skriker hon bara när hon är hungrig, vill ha bytt blöja, är övertrött eller vill ha närhet.

Och oftast är det inte ens skrik utan bara lite gny och gnäll.

Utöver allt annat så väger jag mindre nu än när jag blev gravid.

Jag mår bra psykiskt och fysiskt utöver den vanliga fibron och lite foglossning som inte är riktigt bra än.

Men klart att livet alltid kan bli bättre, finns saker jag önskar vore lättare i mitt liv.

Och en bostad på bottenplan, tvåsamhet och lite bättre ekonomi hade varit önskvärt.

Men hur man upplever sitt liv beror nog på vad man har för inställning till det.

Om man fokuserar på det som är bra eller om man fokuserar på det som är dåligt.
Och om man förstår att man måste kämpa för att få det man vill ha istället för att ge upp för lätt.
Även om tråkiga saker händer så behöver man inte se sig som ett offer.

Finaste bebisen!

Korten på Vilda tog min kusin Linda på kalaset i lördags.

Gilla hennes sida på Facebook!

A million ways to be the fool

2011-08-31T15:27:00.000+02:00

En händelse eller några ord uppfattas ju olika beroende på hur man är som person.

Varje mynt har två sidor, problemet är att man ofta bara ser sin egen sida.

Och när man säger nått så vet man ju själv hur man menar
och inser inte att andra kan tolka det helt annorlunda.

Därför är kommunikation det absolut viktigaste mellan människor.
Jag tror faktiskt helt säkert att många kontroverser och till och med krig
hade kunnat undvikas om folk bara var ärliga och pratade med varandra.

Istället så går folk och antar och tror. Jag vet att jag ibland gör precis så.
Kanske för att jag inte vågar tro att det kan vara på det bra sätt saken kan tolkas.
Då är det lättare att förutsätta att det är på det absolut värsta sättet istället.
Har väl med dålig självkänsla att göra antar jag.

Så dumt, men ibland vill man inte fråga för man kanske inte vill höra vad svaret blir.
Men egentligen så borde man fråga direkt. Så slipper man gå och må dåligt.
Får man ett svar man inte vill ha så kan man i alla fall bearbeta det.
Men det är så mycket man egentligen borde.

Råkade ramla över den här låten med Helloween, den här textbiten säger egentligen allt.

There's a million ways to see the things in life
A million ways to be the fool
In the end of it, none of us is right

Nya Vilda-filmer

2011-08-30T22:05:00.000+02:00

Piggelin-bebis:

Sover med öppna ögon:

Metallica favoriter

2011-08-30T17:24:00.000+02:00

Några av mina favoriter med Metallica.

Så trist att de inte finns på Spotify.

Att gilla läget..

2011-08-29T23:37:00.001+02:00

Fick en kommentar häromdagen, "Hur orkar du vara ensamstående?!"
Jag funderar lite på hur hon tänkte, för vad ska jag annars göra än att orka?
Stoppa in henne igen? Reklamera? Skaffa en sambo bara för att inte vara ensamstående?

Visst, det är jobbigt att inte ha fått sova mer än max 5 timmar i sträck på drygt 6 veckor.
Oftast bara 2-3 timmar i sträck innan Vildan vill ha mat.
Det är jobbigt att inte få duscha eller gå på toa i fred, inte få äta när man är hungrig,
inte kunna ringa ärenden utan att bli störd och att inte ha någon egentid.

För att inte säga hur krångligt allt är när jag måste ha med mig Vilda överallt.
Oavsett om det är läkarbesök eller möten med diverse människor.
Tänk er att gå på dejt med sin sex veckors bebis, himla romantiskt..
Att det tar så lång tid att bli färdiga på morgonen.
Att man helt plötsligt kommer försent till möten för att hon blev hungrig just innan man skulle gå.

Men ärligt, jag tror inte någon normal mamma eller pappa skulle byta bort sitt barn.
Och nej, jag tycker faktiskt inte det är speciellt jobbigt.
Det är bara att gilla läget och göra sitt bästa, det är så här livet ser ut nu.
Jag ångrar inte Vilda en enda sekund, hon är det bästa som hänt mig.

Jag har fördelen att jag var ensam redan drygt sex månader innan,
jag har aldrig haft någon att dela ansvaret med.
Det hade nog varit jobbigare att vara två i början och sedan bli ensam.
Nu vet jag inget annat och har vant mig vid att ta allt själv redan från start.

Känns konstigt att kalla det för fördel men jag tror ni förstår hur jag menar.
Det är inte fördel som i något jag önskat eller valt, utan fördel som i att jag inte har vant mig vid nått annat.
Sen är det väl klart att jag önskar att jag någon gång kommer dela mitt liv med en man igen.
Dela vardag, ansvar, glädje och sorg.
Speciellt nu på hösten saknar jag tvåsamheten.

Jag älskar hösten, helt klart min favoritårstid.
Jag vill ha myset med höststormar, tända ljus, varm choklad osv.
Tänk att gå hand i hand medan löven faller från träden och luften är så där härligt frisk.
Att komma in från ett lätt duggregn, byta om till torra myskläder, tända lite ljus,
fixa lite te eller choklad, krypa upp i soffan under en filt och skeda ihop sig till en bra film.
Underbart!

Som nu när jag skriver det här, regnet smattrar mot fönsterblecket och det är kolsvart ute.
Allt jag egentligen är sugen på är att krypa ner i sängen med Vilda tillsammans
med någon jag håller kär och bara ligga där nära nära och småprata.

Ja ja, vad är väl en bal på slottet.. Kanske nästa höst eller nått.

Kalas för Vilda

2011-08-28T11:42:00.003+02:00

Igår kom hela min stora tjocka släkt på min mammas sida, min pappa och Maria för att träffa Vilda.
Vi hade namngivningskalas, eller ja, namngivning och namngivning..
Jag berättade om hennes namn och presenterade hennes gudföräldrar som också var där.
Kanske bättre att kalla det för välkommen-till-världen-kalas.

Det här med namngivning låter så ceremoniellt, så stelt på nått sätt.
Vi hade kalas med smörgåstårta och gräddtårta och trevligt sällskap helt enkelt.
Vilda är ju bara 6 veckor idag men min familj är lite utspridd så det fick bli när alla kunde samtidigt.

Massa fina presenter fick hon, tack alla!
Min fina kusin Linda tog massor av kort på Vildan som jag ska få en del av i present.
Sådana där fina studiefoton som är så kul att ha.
Snart ska hon öppna eget företag som fotograf, jätteduktig är hon verkligen.

Kommer att lägga upp bilder från kalaset vid ett senare tillfälle.
Nu är det dags för smörgåstårtefrukost och Hem till gården.
Sen vill jag nog sova ett par timmar, snark..

Diskriminering

2011-08-26T23:49:00.000+02:00

Besöket på familjerätten häromdagen fick mig att fundera lite.

Vet ni att mamman måste godkänna att pappan blir pappa officiellt?

Gör hon inte det har han inte ens umgängesrätt och måste dra det till domstol.

Vilket hon kan överklaga och så vidare, kan ta år liksom.

Jag fick alltså skriva under att jag godkänner faderskapsbekräftelsen.

Samma om kvinnan är i ett förhållande har varit otrogen.

Om killen hon var otrogen med vill göra ett faderskapstest så är det inte säkert han får rätt till det.

För enligt familjerätten så ska de gå på kvinnans ord om det hon säger inte är helt uppåt väggarna.

Helt jävla galet att männen har så lite laglig rätt när det gäller sina (eventuella) barn.

En man kan alltså inte vägra att göra ett faderskapstest, då hämtas han av polis tillslut.

Men han har inte samma rätt att kräva ett faderskapstest om han tror att ett barn kan vara hans.

Visst, det är en hel del diskriminering i samhället som kvinnor, ursprung, handikapp osv.

Diskriminering är aldrig ok, jag är inte ens för könskvotering på arbetsplatser.

Bäst lämpad för jobbet, ska få jobbet.

Men det här handlar ju inte bara om männen utan om barnen.

Jag anser att alla barn har rätt att veta sitt biologisk ursprung.

Jag tycker det är helt galet att inte pappor har samma rätt som mammorna till sitt barn.

Väldigt sällan dömer domstolarna vårdnaden till pappan även om han är minst lika bra som mamman.

Mammor kan ofta krångla med umgänget utan att det händer nått rättsligt.

Jag tycker faktiskt inte mammor är viktigare än pappor.

Det enda de inte kan göra som mammor kan är att amma, men de kan fortfarande mata.

Och pappor ÄR viktiga. De kan älska barnet precis lika starkt som mammor.

Varför skulle de vara mindre viktiga för att de är just män?

Hela grejen är väl att det är mammor som oftast är föräldralediga i

början av barnets liv och därmed kanske anknytningen blir bättre.

Men det är inte samma sak som att mammor är viktigare.

Ingen skulle drömma om att hävda att mammor är mindre viktiga än pappor.

Ta det här med umgänge, så många barn träffar bara sin pappa två helger i månaden och några veckor på sommarlovet.

Jag hade dött om jag bara fick träffa Vilda så sällan.

Tänk att veta att det nästan är två veckor tills jag får se henne igen.

Usch, jag förstår att folk håller ihop bara för barnen.

Men det är fortfarande inte ok att göra det, för man förlorar sig själv då.

Så om barnet inte mår dåligt av det och föräldrarna bor så barnet kan gå i skolan och ändå bo hos båda

Så är jag helt för veckovis boende, eller ja, när barnet är tillräckligt stort då så klart.

Om den dagen kommer med Vilda, så kommer jag sakna henne gräsligt mycket.

Men hon är lika mycket sin pappas som min.

Om jag inte kan tänka mig att ha henne bara varannan helg,

varför skulle han bli tvungen att nöja sig med det om han inte vill?

Jag anser inte att jag har nån rätt att säga nej så länge det fungerar för Vilda.

Jag vet att många kvinnor tycker att de självklart ska ha barnen mest just för att de är mammor.

Jag tycker man ska tänka på att båda är föräldrar och inte snöa in sig på mammor och pappor.

Ibland funderar jag på varför jag måste känna så starkt för rättvisa..

Sen måste man ju alltid utgå från barnets bästa.

Fungerar inte ett sånt boende för henne så får det ju bli så som hon mår bäst av självklart.

Men barnets bästa vill väl förhoppningsvis alla föräldrar.

Borde i alla fall vilja det.

Dessutom tycker jag att man kan väl umgås båda familjerna ihop.

Man måste inte hålla stenhårt på "MIN vecka, håll dig borta!"

Jag har hört om vissa som inte ens vill att den andre föräldern ringer barnet när barnet är hos honom/henne.

Eller som folk som inte ens kan mötas när de lämnar över barnet utan

skickar ut barnet till pappan/mamman som står och väntar vid bilen.

Barnet är inget vapen i nått krig mellan föräldrarna.

Man måste inte uppskatta varandras sällskap när man särat, man måste inte ens acceptera varandra.

Men man måste kunna vara vuxen nog att inte blanda in barnet i de problem man har med varandra.

How wonderful life is..

2011-08-25T21:04:00.000+02:00

.. now you´re in the world.

Trött

2011-08-24T18:14:00.000+02:00

Klockan är 18 och jag inser precis att allt jag ätit idag är 2 små bullar.

Det var samma visa igår och i måndags med.

Jag gillar det inte, men det är typiskt mig.

Är det mycket tankar och så, så antingen hetsäter jag eller så slutar jag äta.

Blir inte ens hungrig så då glömmer jag bort det helt enkelt.

Eftersom jag vill gå ner i vikt så behöver jag äta regelbundet.

Annars sparar snart kroppen varenda kalori och jag går upp igen.

Men vad gör man när maten liksom växer i munnen på en.

Så nu ska jag tvinga mig att äta nått även om jag egentligen bara vill gå och lägga mig.

De här sista dagarna har liksom tagit musten ur mig.

Bra saker har hänt och jag är glad för det men samtidigt så väcks allt gammalt upp.

Å det är full rulle fram tills på söndag nu.

Ett par extra dagar den här veckan skulle inte ha skadat.

Sång, chips och humor..

2011-08-23T00:50:00.000+02:00

Vilda är den enda jag vet som uppskattar när jag sjunger.

Jag gillar att sjunga så det är inte det, det är mest att det låter för jävligt.

Men Vilda gillar när jag sjunger så jag har gjort om Broder Jacob till henne.

Den och trollmors vaggvisa är de hon gillar bäst.

Lilla Vilda.

Sover du?

Nej, det gör jag inte.

Sov sov sov.

Numera kan jag nästan sjunga den i sömnen..

Nu sitter hon i mitt knä och sover, men vi somnade på soffan förut så nu är JAG inte trött.

Suck..

Jag funderar på att hoppa i säng i alla fall och ta med en bok och en chipspåse som externt sällskap.

Bara det att chipsen kan bli väldigt påträngande och nästan lite för närgångna efter ett tag.

Svåra att bli av med när man väl fått dem i säng.

Så om jag tar med mig dem i sängen så får jag bädda rent i morgon igen.

För det blir sådana hemska fläckar på lakanen.

Fasen, jag kanske är lite trött ändå.

Känner att humorn inte riktigt håller.

Undrar vad Vilda kommer få för humor.

Om hon blir som jag som kan skämta om vad som helst.

Eller om hon kommer tycka att jag är pinsam.

Fast alla barn tycker föräldrarna är pinsamma under vissa perioder.

Så jag lovar att jag inte ska skämma ut henne, inte med meningen i alla fall.

Fast jag tycker nog att man ska kunna bjuda på sig själv ibland.

Livet blir så trist om man inte kan ta sig själv och livet med en nypa salt.

Salt var det ja, chipsen hägrar!

Det bästa med att vara singel är att ingen har åsikter om vad man tar med i sängen.

Eller när man lägger sig, går upp, snarkar eller what ever.

Natti!

Avslut

2011-08-22T18:11:00.000+02:00

Idag ringde handläggaren från familjerätten och berättade att faderskapsresultatet hade kommit.

Jag har hela tiden trott att det skulle komma papper hem i brevlådan men icke.

Hon har varit på semester tills idag, så undrar hur länge de har haft resultatet..

Jag har ju vetat hela tiden vem pappan är men nu finns det svart på vitt.

Och vet ni, det känns så jävla skönt!

Lite som ett avslut på allt jobbigt som hänt.

Tänk så skönt det vore om folk lär sig att sluta lyssna på rykten och skitsnack.

I had the time of my life..

2011-08-21T18:39:00.000+02:00

Var ute och firade min födelsedag igår.

Hade en fantastisk kväll!

Dansade, flörtade och umgicks med goda vänner.

Sen soooov jag hela natten.

Fast jag vaknade ju stup i kvarten ändå men det var skönt att bara få ligga kvar.

När jag vaknat mötte Annelie och Vilda mig och vi gick in till centrum en sväng.

Jag har fått punka på ett av barnvagnsdäcken så det blir att fixa det i morgon.

För Babyproffsen var inte så proffsiga på däck..

Å så köpte jag den där "pälsjackan" till mig i födelsedagspresent.

Kostade 699:- men så hade jag ett presentkort på 300:-.

Och dessutom så fick man ett presentkort på 100:- för varje 400:- man köpte för.

Så jag köpte hårfärg och en scarf också.

Betalade 508:- efter presentkortet och så fick jag ett nytt presentkort på 200:-.

Great!

Lite videor från igår, bästaste Ansi dansar:

Resten av gänget dansar:

Goa vänner på Mangiamo, en härlig kväll blev det:

Tack för alla grattis, presenter och för att min födelsedag blev så bra!

33 and still going strong!

2011-08-20T00:00:00.001+02:00

Idag blir jag 33 år..

Å jag är "Bättre än nånsin"!

Jag 21 ½ år:

Jag 32 ½ år:

Jag ser faktiskt inte så värst mycket äldre ut..

Förresten, jag skickade tillbaka klänningen och stövlarna, de satt inte alls bra.

Jag har faktiskt ett par högklackade mockastövlar från i våras som är snygga.

Men man kan ju aldrig få för många skor..

Så jag funderar på att köpa den här jackan istället som födelsedagspresent till mig själv.

Men jag kan inte bestämma mig för om den är snygg eller om den passar in på Rosenlund.

Eller ja, snygg är den ju men kanske lite för Rosenlundssnygg.

Åhhh, beslutsångest!

Kvällen ska spenderas med goda vänner.

Man blir aldrig för gammal för att fira sin födelsedag.

Och alla anledningar till att ha fest är bra anledningar.

Å glöm att jag väntar 5 år mellan varje födelsedagsfirande bara för att det ska vara jämnt år.

Tsss, varje år man levt och dessutom överlevt utan att vara alltför skadad är värt att firas.

Happy birthday to me!

= )

Vilda 1 månad idag bilder

2011-08-17T18:25:00.000+02:00

Idag blir min flicka en hel månad gammal.

För en månad sedan vågade jag knappt ta i henne.

Kommer ihåg hur sköterskan på BB sa åt mig att:

"Ta i henne, hon går inte sönder."

när jag skulle byta blöja första gången.

Eller på förlossningen när hon skulle amma första gången och

nån säger att "Oj, vilken naturbegåvning hon är på att suga.".

Å där ligger jag fortfarande halvhög på lustgas och dessutom med min humor..

Å hur skönt var det inte att ta den där första duschen och jag

sätter mig lite för snabbt och hårt ner på pallen i duschrummet.

Jag for upp igen precis lika snabbt..

Kommer aldrig glömma att barnmorskan påstod att jag inte

hade värk just nu när jag låg och krystade som en galning.

Jag lovar, det kändes när man hade krystvärk oavsett vad hon sa.

Jag minna att fikan smakade helt underbart efter förlossningen.

Godaste ostmackorna och juicen ever!