En liten hemlighet

Jag ska avslöja något som de flesta av er inte vet om mig.
Jag har en otrolig dödsfobi.
Oftast är den undantryckt men ibland kommer den upp till ytan.
Det är inte så att den ständigt finns där utan mer att den sticker fram sitt huvud när det har hänt nått.

Jag har hört, tänkt och försökt resonera så som alla andra säger.
Vi ska alla dö, det går inte att undvika..
När du är död så bryr du dig ändå inte..
Osv, osv, osv, osv..
Det är sant alltihop men det hjälper mig ändå inte.
En fobi är ofta ologisk så då hjälper inte logik.
Inte på mig i alla fall.

Nu för tiden så är det inte så mycket att jag ska dö som skrämmer mig för min egen skull.
Det är mer att om jag dör, hur går det då för Vilda?
Hur kan jag sörja för att hon får det bäst om nått händer?

Jag funderar om den här rädslan för döden är det som gör mig så otålmodig?
Jag menar, folk säger att man har hela livet på sig.
Fast hur långt är livet då?
Man kan bli överkörd av ett rattfyllo i morgon, ett blodkärl kan brista eller vad som helst.
Självklart kan man inte låta sånt styra en så man inte vågar göra nått.
Min poäng är mer att man ska ta tillvara på varje dag.
Njuta av varje dag och göra saker idag istället för i morgon.
För i morgon kanske aldrig kommer.

Var inte med någon som inte gör dig lycklig.
Lägg inte ner energi på folk som skadar dig.
Ansträng dig för sånt som är viktigt.
Be om förlåtelse om du gjort något dumt.
Förlåt de som gjort något mot dig.
Våga det du vill.
Satsa mot stjärnorna!

Jag vill inte ångra mig om något när jag ligger i en säng på ett äldreboende.
Jag vill minnas att jag försökte, att jag vågade och att jag satsade.
Sen kan man inte alltid vinna men satsar man inte så kommer man aldrig någonsin att vinna.

Men jag är rädd att jag kommer minnas allt jag aldrig gjorde, allt jag aldrig vågade.
Alla gånger jag sket i något för att det var svårt.
Alla gånger jag inte trodde på mig själv, att jag ska fixa det.
Alla gånger jag inte försökte, för att jag var rädd för att misslyckas, bli sårad osv.

Och ändå så är det så svårt att ta steget fullt ut.