Folk snackar nyårslöften och nya liv när klockan slår över på 1 januari 2012.
De ska sluta röka, gå ner i vikt, börja träna osv osv.
Mitt nyårslöfte ska nog bli att börja leva.
Det känns inte riktigt som jag lever.
Det känns som om jag ständigt väntar på att leva.
Åter lite det här med mindfulness, att leva i nuet.
Jag är dålig på det.
Jag skjuter saker framför mig som jag borde ta tag i.
Kanske är jag rädd. Kanske är jag osäker.
Jag vet inte.
Jag vet bara att det känns som om jag ständigt planerar för att leva men aldrig kommer så långt.
Visst gör jag saker, fikar, träffar vänner, umgås och sånt som är kul.
Men jag arbetar inte på att förverkliga mina drömmar.
Jag är rädd att jag kommer bli en bitter gammal kärring om 40 år som undrar vart livet tog vägen.
Och jag vill inte bli sån!
Sen har jag ett nyårslöfte till.
Det är att påminna mig själv varje dag om att jag är viktig.
Jag har lite glömt av att jag är värd att bli behandlad bra.
Jag vet innerst inne att alla är värda det men på nått sätt har det blivit normalt att bli struntad i.
Normalt att bli bortprioriterad gång på gång.
Att inte vara värd varken tid eller ansträngning.
Jag har glömt av hur man känner sig när någon faktiskt tar sig tid för en.
När någon anstränger sig för en och visar att man är önskad.
Jag har glömt av hur skön känslan är att känna sig uppskattad av någon annan än släkt och vänner.
Att få bekräftelse på att jag faktiskt duger precis som jag är.
Hur och när glömde jag det?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar